Ibland när siffror strömmar över Berget från ekonomer, ministrar, debattörer hotar en tillfällig informationschock. Då passar en lång promenad.
Vandra omkring i staden och dra in folklivet som ett livgivande syre. I köerna på Liedl och Willys lägger folk upp sina rödlappade matvaror, i bostadsområden med slitna fasader och ruffiga gångtunnlar, på parkeringar med rostfläckiga bilar, i pratet grannar emellan “Jag går back den här månaden”, "Jag är varslad från juni" - och samtidigt i centrum - självmedvetna och välklädda människor med fyllda kassar från de fina affärerna - utan en blick vandrar de stolt och kaxigt vidare, omedvetna om den andra världen.
Inte ens hemlösa existerar trots att de fina skorna nästan nuddar kartongskyltens "Skänk ett bidrag!".
Då känner Berget att att världen bakom siffrorna blir begriplig på nytt. Det är svårt att manipulera bort fattigdom trots ett koppel av heltidsanställda ekonomer, allianspolitiker, tankesmedjor, utredningsinstitut och liberala ideologer - Fattigdomen finns där hela tiden.
Berget lyssnar till Konflikt i P1 på lördagens morgon.
Varm korv är uppenbart användbar till mycket förutom billig snabbmättnadskänsla.
På Volvos årsstämma förrättades en aktieutdelningen på 4 miljarder kronor, vilket motsvarar 10000 årslöner i en tid då AB Volvo avskedar uppåt 8000 anställda.
Översmarta kommunikationsstrateger försökte blanda bort korten genom att servera fattigmanskosten varm korv, till de 1200 i Lisebergshallen i Göteborg.
Pinsamt, men det är idag en trend att under några minuter i offentlighetens ljus likt en syndare piska sig själv lite lätt.
Även mediajätten IDG, som ger ut mängder av it- och datortidningar har partat loss enligt samma koncept. Berget saxar:
"Hela branschen var inbjuden till IDGs antikrisfest, för att för en stund festa loss och lägga verkligheten åt sidan. De närmare 500 deltagarna mumsade med stor förtjusning på varm korv med räksallad och billigt lådvin av okänt ursprung, eftersom syftet med festen var att sluta deppa. ...
Både mat och underhållning bar krisstämpel, illa fall när det gäller kostnader. Sällan har väl gammal hederlig varmkorv med räksallad uppskattats så. Det interna bandet som spelade, Monos, gick inte av för hackor heller.
Temat på en uppföljning till antikrisfesten, när marknaden och marginalerna vänder, måste förstås bli ”flis-fest”, föreslog en av de deltagande cheferna för en stor leverantör."
Så förvånas icke om du imorgon ser fler aspiranter på pr-knepet "klä dig i säck och aska dyker upp, i alla fall så länge media är i närheten".
Gissningsvis kliver strax Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund fram med fyra kokta med senap i papper och en gemensam lättpilsner.
I filmen Yrrol är den givna repliken:
– Du hör aldrig på vad jag säger!
Att lyssna på vad någon faktiskt säger är onekligen att föredra än att gissa sig till vad man tror att någon menar. Det här gäller dock knappast när det gäller den pågående bonusdebatten. Här gäller det snarare att lyssna på vad de inblandade inte säger, vad det är de undviker och vad de inte lovar.
Nu talar Berget inte om de som inkasserar dessa bonusar - de är människor helt utan moralisk kompass som faktiskt anser sig förtjänta av miljoner och åter miljoner.
Det handlar snarare om alla som har tävlat i moralisk upprördhet från finansminister Borg till Thomas Östros, ekonomisk-politisk talesman för (S). Under nuvarande opinionstryck är de bägge faktiskt hyfsat eniga:
Borg:
- Jag tycker det är särskilt svårt att motivera prestationsersdättning när verksamheten har förluster.
Östros:
– Jag har mycket svårt att förstå att det ska betalas ut bonusar när man går med förlust.
Och mannen i skuggan; statsministern flikar in:
– Vi har en ekonomisk nedgång och växande arbetslöshet. Då är det stötande för många när en del verkar unna sig mycket stora inkomstökningar som för andra framstår som rena fantasisummor.
Vad är det som herrarna inte säger något om - vad är det de alla tre döljer ?
Med anledning av att Nordeas bolagsstämma igår högaktningsfullt sket i krav på stoppade bonusprogram, undslapp sig styrelseordförande Hans Dalberg i dagens DN (pappersupplagan) en mycket avslöjande kommentar. Koncernledningen har tidigare beslutat att avstå bonus för 2009-2010 och även koncernchefen Christian Clausens bonus på 2 miljoner frös inne.
Nu kommer det finstilta, det som sällan hörs:
– Den kommer att betalas ut vid ett senare tillfälle, sade styrelseordförande Dalberg.
Med andra ord; grisiga bonusprogram är inte trevliga att skylta med i kristider - det sticker ut jäkligt otrevligt när människor som inte orsakat krisen sparkas i tiotusental.
Men - om och när marknadsekonmin repar kraft, vad säger då Borg, Östros och Reinfeldt?
Varje uttalande från borgerlighet såväl som från ledande socialdemokrater om lönesättning i "normala" tider, andas acceptans för både bonus och resultatbaserade löner, trots att just detta belöningssystem är en icke oväsentlig delförklaring till en nuvarande krisen.
Var och en som uttalar kritik mot bonus bör få följdfrågan - är din kritik principiell eller enbart baserad på taktiskt betingad rädsla?
En insändare i gårdagens DN kom med en fyndig idé:
"Skulle Sverige inte kunna återinföra ordensväsendet? Då skulle direktörerna kunna få ordensband och stora glänsande kraschaner att behänga sig med, jämföra storleken på och skryta med. Då skulle de kanske kunna nöja sig med löner som räcker till bara 10-15 sjuksköterskor eller lärare eller vårdbiträden ...."
Instämmer och lägg till det Bergets förslag som borde vara arbetarrörelsens hållning:
Ingen människa är värd eller bör tillåtas tjäna mer än de ledamöter vi valt att styra landet; dvs maximalt 51 200 kronor - inkomster över denna gräns bör rakt in i statskassan för att användas till vård, omsorg, utbildning och andra väsentligheter - inte till privat lyxkonsumtion för ett fåtal.
Den som anser sig värd mer än denna summa, upp med en hand får vi syna dig!
Nej till bonus – i goda såväl som dåliga tider.
Konjunkturinstitutet spår att 250 000 jobb kommer att försvinna under två år, statsministern slår ut med armarna och säger att det finns ingen "trollmedicin" , stimulanspaket är uteslutna samtidigt som det ansedda stålföretaget Sandvik sparkar nästan 500 stålarbetare.
Berget funderar - i åratal har vi från borgerligt håll fått höra om två hjältar som kommer att frälsa oss; företagaren och entrepenören.
Näringsministern orerar ju alltid lika lyriskt:
"Det är ju i småföretagen som de nya jobben kommer, därför måste vi också lyssna på vad de säger"
"Sverige behöver fler företagare, fler hjältar, som vågar starta eget eller satsa för att företaget ska växa."
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin:
"Småföretagen är motorn i ekonomin"
Om entrepenören:
– Entreprenören är besvärlig. Entreprenören vill inte ta instruktion, inte infoga sig i gamla strukturer. Entreprenören vill göra saker på nya sätt. Det är hela drivkraften. Detta måste vi möta och välkomna!
I sitt tal om ivriga bävrar (så makalöst fånigt)
Och mannen i skuggan - Reinfeldt:
Men för att de jobben ska komma till och bli fler behövs ett samhälle som bejakar och uppmuntrar entreprenörer
Men okay då, vad väntar ni på - sätt igång och skapa jobb då!
Det finns tiotusentals och åter tiotusentals kompetenta arbetare och tjänstemän som sparkats. Sätt igång nu alla hyllade företagare och anställ, kör igång med alla fantastiska projekt som er regering ständigt målar upp, ni entrepenörer.
Börja trolla nu, om ni är de gudar ni av regeringen framställs som.
Eller är det bara tom verkstad som gäller? Sprattlar inte både småföretagare och entrepenörer i marknadskrafternas garn, oförmögna att producera vare sig jobb eller innovationer?
Berget bara undrar.
I sitt hundrade inlägg vill Berget argumentera väldigt överdrivet. Ta i så att vän av ordning river sitt hår och stönar – Så kan man väl inte säga!
Alltså, alltid lika utmärkta ETC.se skriver om barns villkor i Sverige från en rapport från organisationen Majblomman.
Föräldrarna till 23 000 barn har inte råd att köpa glasögon till sina barn. Dessa barn får alltså knipa ihop med ögonen, kisa och gissa sig till vad läraren skriver på tavlan.
Samtidigt kan AMF Pensions förre vd Christer Elmehagen säga "Min lön har legat från 2—3 miljoner i början och kommit upp till 5 miljoner i slutet. Jag tror att om man jämför det med branschen i övrigt är det ingen ovanlig lön."
Föräldrarna till ungefär 80 000 barn i Sverige har inte alltid råd att ge sina barn ett varmt mål mat om dagen.
Samtidigt har utbildningsminister Björklund 105 000 kronor i månaden i lön.
Var tionde förälder har inte råd att hämta ut receptbelagda mediciner till barnen.
Samtidigt godkänner AMF:s styrelse med fem representanter från Svenskt Näringsliv och fem representanter för LO - guldkantade avtal på över hundra miljoner kronor till direktörerna.
Berget anser kategoriskt och utan minsta tvekan:
– Om ett enda barn inte får sin medicin, om ett barn inte får ett välbehövligt varmt mål mat, om ett enda barn saknar glasögon, alla på grund av fattigdom - så är felet de rikas.
En gång i tiden ansågs det modernt att köpa människor och ha dem som slavar för alla tänkbara göromål. Likaså ansågs det högst rimligt att några ärvde hela riken med undersåtar och egendomar.
Idag ser de flesta detta som barbari.
Samtidigt har vi en regering som försvarar en så omodern ordning som att en minoritet kan köpa andras arbete för lägsta möjliga ersättning och dessutom bestämma när dessa ska arbeta, om de ska få arbeta, vad de ska producera och under vilka förhållanden.
Samma regering anser dessutom att de är dessa arbetskraftsköpare som ansvarar för att varor över huvud taget produceras. Längst går näringsministern som stick i stäv med all opinion, försvarar de orimliga bonussystemen. Det är åtminstone lika sanslöst som när kungamakten en gång i tiden fördelade jordegendomar och slott åt svenska adelsmän för deras plundringar i Europa
Förr trodde mången på det blå blodets mystiska egenskaper, numera litar ministrar på den omoderne entrepenörens besynnerliga förmåga att skapa ur tomma intet.
Man undra vad näringsministern har emot arbetare och deras kunnade och yrkesskicklighet? De utgör ju trots alla tjatiga hyllningar till småföretagaren/entrepenören de viktigaste delarna i företagen. Utan dem stannar produktionen och i förlängningen klappar som vi ser - företagen samman.
Berget undrar; vari ligger det moderna i att äga mäniskors arbetskraft och att ärva företag och makt likt medeltida furstar? Vi lever på 2000-talet men har ägarformer, förmögenhetsklyftor som snarast påminner om feodalismen. Världen klarade sig utmärkt utan adeln - överklassen med sin omoderna marknadsekonomi är lika överflödig.
Att inte välja att kontrollera ekonomin i denna tid, är onekligen mycket efterblivet - varför låta just den lyda under samma minoritetslagar som för de medeltida finansherrarna i Venedig?
Kanske näringsministern snart även föreslår att hela den politiska makten överlämnas åt en furste också?
Sedan den historiska pensionsöverenskommelsen som knöt pensionen till börsen, har en stab av politiker, banker, fondbolag och inte minst ekonomijournalister i press, radio och TV, öst tips om hur vi ska placera för högsta utdelning. Över- och den högre medelklassen har gladeligen testat desamma. På samma sätt som de redan tidigare (förmodligen på betald arbetstid) skuttat mellan olika elavtal, mobilabbonemang och försäkringsbolag - har de med stor frenesi flyttat pensionskapital.
Nu är det ekonomisk kris och varningssignaler dyker upp om osäkerheten i pensionssystemet. I dagens DN (pappersversionen) tonar ekonomiredaktionens Maria Crofts under rubriken "Lugn - inget skäl att få PPM-frossa ", ned placeringarnas betydelse. Så här kan det låta:
"Att PPM-fondernas värde har rasat för de allra flesta är naturligtvis trist. Då är det trösterikt att veta att det inte har någon avgörande betydelse för livet som pensionär."
Och som slutkläm: "Hur det går på börsen har alltså ingen direkt betydelse."
Det var något nytt, ingen "avgörande betydelse" för livet som pensionär? Kanske den logiska slutsatsen vore, att om det nu saknar betydelse i stort - varför inte bryta detta beroende av en anarkistisk börs, varför inte riva upp hela pensionsöverenskommelsen mellan borgare och socialdemokrati som miljoner löntagare struntar i?
Skälet är enkelt, ekonomijournalisten vill inte kopplas samman med ekonomiska effekter av marknadsekonomins kris - men väl stoltsera med tips i goda tider.
För snart ett år sedan skrev samma Maria Crofts, i samma fråga och i samma tidning. Då var det andra tongångar med artikelrubriker som "Tusentals skäl att bry sig om pensionen" och något senare "Dags kolla pensionen - det lönar sig" . Idag beskrivs samma placeringar inte ha " någon avgörande betydelse".
Berget kallades till banken för ett år sedan. En ettrig bankman försökte ihärdigt övertyga om de numera ökända "hedgefonderna" som en garanterat riskfri placering. Karln såg mäkta förvånad ut, när Berget nekade - lika oförstående som när överfallande mobilabbonemangsförsäljare får ett NEJ på frågan "Hej - vill du tjäna pengar på att byta abbonemang?"
Berget förutspår - att så fort kurvorna pekar lite uppåt, kommer ekonomijournalisterna åter att tipsa oss om smart placering av de summor som de idag menar inte har någon "direkt betydelse" för pensionen.
Berget tillhör de 2,5 miljoner svenskar som struntar i penningplacering. Ned med det orangefärgade kuvertet i en skokartong tillsammans med all övrig pensionsinformation. Som i alla lotterier så behövs det ju en stor majoritet av förlorare för att vinnarminoriteten ska inkassera sina stålar
Det är inte bara isländska regeringsledamöter (och banktoppar) som är illa ute. Läs vad Naomi Klein skriver idag i Aftonbladet.
"Mindre pengar vill ingen ha, men det är mycket viktigt att politikerna inte nu faller undan."
DN:s ledare tar i på skarpen. Vilka är det som kräver för mycket? Bankerna? Volvo eller SAAB? Kanske de bonustörstande bolagsstyrelserna?
Nej, de som måste hållas korta är Bergets åldrade föräldrar och andra pensionärer som uppenbart inte insett krisens allvar.
"Stora förluster på börsen medför att pensionsbolagen måste sänka en del av återbäringen, i går beslöt till exempel AMF-pension om en minskning med 100-150 kronor i månaden."
Ja, det är mod - stå upp mot pensionärer och applådera miljarder till bankerna.
Tack och lov finner Berget en briljant artikel av Henrik Berggren i samma DN, som hyllar Olof Palme och faktiskt med all rätt - SCN.
Artikeln avslutas med följande rader:
Den allmänna tjänstepensionen har gått i graven, men 1964 års studielån lever fortfarande. Till skillnad från i USA, Tyskland och många andra länder kan alla svenska ungdomar, oavsett föräldrarnas ekonomi, själva bestämma om och vad de vill studera.
Än så länge - Berget förmodar att vid tillfälle stoppar borgerligheten arbetarungdomen från högre studier. Elitskolor, friskolor och betyg från vaggan är blott startskott för en framtid med högre studier bara för dem med privatförmögenhet eller den som kan ta ett banklån utan problem.
Nu rasar debatten om den undersökning som LO-ekonomerna presenterat. Sedan 1950 har inkomsterna granskats och årets undersökning presenteras i SvD på detta sätt:
En direktör i näringslivet tjänar mer än 50 gånger så mycket som en industriarbetare. Ledarna för de största riskkapitalbolagen kammar hem 95 industriarbetarlöner om året. Klyftorna har aldrig varit större.
Nå det hade vi väl på känn. Att det är en marsch käpprätt åt helsike står klart för de flesta med någon känsla för rimliga villkor för alla människor. Det intressanta är dock att höra det ramaskri dessa siffror väcker bland direktörsförsvararna.
Berget saxar fritt ur kommentarerna från SvD:
Mugabe, Weimar-republiken, dessa ledare riskerar att hängas ut offentligt, granska Lundby-Wedin, LO-pamparna, fackavgiften, Jantelagen, en "arbetare" har tre akademikerlöner... , Maffian talar, Vad faan spelar det for roll om direktorer tjanar 50 ggr mer an arbetare, Javla idiot artikel, Hur många direktörslöner går det på en fotbolls eller ishockeyspelarlön då? Nä, just det. Det är ju arbetarsporter, LO med en gäng girigbukar, den svenska avundsjukan ...
Berget konstaterar att direktörerna själva tiger klädsamt, det är just nu inte läge att doppa huvudet i syltburken. Det klasshat som den borgerliga klacken på nätet häver ur sig, är däremot både gapig och skrämmande.
Kom den ekonomiska krisen som en blixt från klar himmel? Det verkar så med tanke på paniken. Dock har många förutspått den, till och med dess omfattning. Utan att vara ekonom kunde även Berget tyda tecknen. I en diskussion för ett år sedan skrev Berget följande som svar mot den av liberala bloggare så hyllade marknadsekonomin:
Alla hittillsvarande ekonomiska system har haft sina brister. Bytesekonomierna kan för 2000-talets betraktare ses som primitivt, men försåg periodvis och länge människor med både mat och tak över huvudet och ibland goda tider.
Dagens ekonomi där en marknad sägs bestämma värdet på allt som produceras - har sina poänger men det behövs inte mycket fantasi för att se hur instabil denna ekonomi är. Lika orolig och stirrig som börspojken som rusar omkring vid TV-inslag från Börsen, lika osäker och instabil är ekonomin.
Värdet på pengarna är fiktivt - 1900-talets historia är fylld av överproduktionskriser, extrema inflationer eller handelskrig - då plötsligt värdet på hedervärda arbeten som att bygga skepp, broar, odla potatis eller bomull, plötsligt sjunker som stenar i hav. De som arbetar förlorar sina jobb, får gå från hus och hem, skördar bränns upp, företag säljs för en spottstyver …
Värdering av människors arbete i pengar är synnerligen ovetenskapligt, relativt och tillfälligt. Minns att bytessamhällena existerat i tusentals år - kapitalismen bara några hundra år med de värsta kriserna och de mest omfattande krigen i historien. Dock ges vi ofta känslan av att vi deltar i det mest utvecklade ekonomiska systemet - skapelsens krona. Jag är överygad om att 2000-talets ekonomiska kriser ligger nära i tiden, vi undgår inte marknadens svartaste sidor.
Inlägg
