En duns varje fredag

Med morgontidningen följer även den tjocka bostadsbilagan. Innan finanskrisen var den betydligt tyngre men är ännu fylld av stajlade våningar för innerstadens medel- och överklass.

Könlösa, bakteriefria rum och kliniska kök som mer liknar obduktionssalar än hem för familjer. Inga spår av mänsklig närvaro. Varje skråma, repa och fettfläck är borta.

Vecka efter vecka gör bilagan hembesök hos någon familj som renoverat och skapat rena konstverk av sitt boende. Det rör sig ofta om arkitekter som format något nytt av den gamla fyren, kvarnen eller kyrkan. Eller kanske till och med något gammalt valsverk eller försvarsanläggning som familjen ramlat över.

Varje vecka tipsas dessutom vi mindre hippa, av bilagans inredningsreporter som är varje vecka är på j-ä-t-t-e-c-r-a-z-y humör och denna gång river ut en hatthylla hon retat sig på och "duttar på med dots" - "sju stycken för en knapp tusing. Sånt svider, men vadå." . Av bara farten hamnar fårskinn på golvet och en Stratocaster ställs lite lojt lutande mot de låga fåtöljerna. In med "jazziga" blomvaser, kökshandukar modell Atelier LZG och ... en enda tidningssida och Berget känner sig som pappa Martin Crane i Frasier. Han som aldrig ger upp sitt försvar för sin slitna, tejpade fula gröna fåtölj. Det hjälper inte vad än pretto-Frasier försöker. Gott så.

Innan bilagan slängs, möter Berget konstnären Billgren. Hon arbetar för hotell Anglais och har skapa en tapet med pepparkakor på. Tyvärr har inte hennes tapet "Vad gör vi nu med alla cigaretter nu" kommit med. Konstnären kommenterar; "bara för att det är rökförbud på krogar och så, kan väl ciggar få leva".

Jisses!

Onekligen har innerstadens nobless gott om smakrådgivare.

En gång i tiden beskrev beskrev Strindberg i Röda rummet hur socitetsdamerna som besöker de fattiga på 1880-talets södermalm i missionsärenden, möts av en snickare med följande replik:




"Det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall, och vi ska begära igen våra sängar. Begära? Nej, ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis, så att era magar ska stå som trumskinn, alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi …"

Det dåtida söder som Strindberg beskriver kan idag bytas ut mot Brandbergen, Alby, Vårby gård, Hallunda ...