Vilan

Italiensk TV är som att ständigt tvingas se på det sämsta av TV-kanalerna 3, 4, 5 samt Aftonbladet TV. Ogörligt mao.
Dock, CNN finns och glädjer med att berätta om en undersökning som visar att om man arbetar över 50, 60 och 70 timmar i veckan tänker och funkar man dåligt och är lättare offer för hjärnrelaterade sjukdomar. Bäst är enligt undersökningen - reglerad arbetstid.
I år är det 90 år sedan arbetarrörelsen genomdrev 8-timmarsdagen i Sverige efter en tre decennier lång kampanj.
Idag tjatar beskäftiga borgerliga politiker om att vi måste arbeta mer och längre - alltså stick i stäv mot medicinsk forskning. Under den nuvarande krisen borde det enda rätta vara att korta arbetsdagen till 6 timmar och dela på jobben - av ekonomiska, solidariska och medicinska skäl.

Om straff

Berget vandrar omkring i staden där som någon sa: "kapitalisterna var kapitalister innan kapitalismen fanns". Promenader i Venedig blir en konstupplevelse i sig med långa skuggor, vackra färger och levande torg.
Stadens blodiga historia känns mycket avlägsen i tidig vårsol.
I en bok läser Berget om hur under åren 1741-1762, hela 73000 döds- eller livstidsstraff mättes ut. Ambulerande snabbdomstolar bestånde av präst, domare, advokat och en bödel drog runt på stadens gator (och kanaler får man förmoda) uppbackade av en polisstyrka, och kastade sig över varje brottsling de fann och hängde honom på stället.
Avskräckande? Knappast, under åren 1758-1769 begicks inte mindre än 13000 mord enbart i den lilla Vatikanstaten.
Siffror att tänka på för dem som idag tror att långa fängelststraff och dödsstraff är en framkomlig väg för att bekämpa brottslighet.

Hjälpsamhet

Berget struntade i gråvädret - spontanbokade en resa och var på väg. Slurp sa bankomaten på Arlanda och åt upp Visakortet. Kris - två timmar senare i Wien upphör mobilen att funka. Vad göra - tigg telefonpengar och folk stället upp. Swedbank är ett under av seghet, "du har nu plats nummer fyra i kön" och byter personal vidd varje ny påringning så den långa storyn måste dras på nytt trots att de skänkta telestålarna krymper oroväckande snabbt. Dock, tack vare hyggliga österrikare och en redig son via nätet - löste det sig. Grüss Österreich!

Mardrömsstart, njae - faktiskt upplyftande!

På en pir i San Francisco del I

Tidigt en morgon befinner sig Berget på en pir i San Francisco för att köpa tågbiljetter mot Phoenix. För tillfället är Amtraks biljettkassa stängd. En man i övre medelåldern kommer fram och på det härliga och öppna amerikanska sättet som man så snabbt vänjer sig vid, kommer "How are You?", "Nice morning", "Where do You come from? ...

På bara några meningar är vi inne i intressanta diskussioner om amerikansk politik, tidig arbetarrörelse i Kalifornien, generalstrejker och arbetarmord i SF på 1930-talet - och - Ingmar Bergman!

Ingmar Bergman?

Javisst - denna morgon klockan åtta på en pir intill Ferry Building, en av de få byggnader som klarade jordbävningen 1906 - så beskriver en San Franciscobo "vår" store regissör kunnigare och mer gripande än vad Berget någonsin hört tidigare.

Under lång tid efter hemkomsten blir Bergman en favorit. I synnerhet tidiga verk som Hamnstad, Fängelse, Törst och Kvinnors längtan - alla på rekommendation av denne okände mann på Pir 1.

Märkligt - ibland kan storhet faktiskt först uppskattas på avstånd.

Ett annat liv

Berget betraktar Aftonbladets TV-nyheter: "Danny om snoppvideon", "EMD drabbad av sjukdom - sitter på rösten", "BWO tvingades bryta repet", "Sexigast i Melodifestvalen", "Oj, shit vad hände?", "Efter rumpchocken", "Männen som slåss om Rosing" och "Kärleksförklaringen till Madde".

Landets ledande oppositionstidning påminner inte bara om en soptunna - den är det och inget kan tydligen vara av större värde, än TV:s Melodifestival.

Det finns väsentligare ting och om TV:n nu står på - titta på den gripande serien "Ett annat sätt att leva" från BBC (givetvis).

Del tre i serien, kör igång alldeles strax - och du kan se programmet sju dagar framåt via SVT Play. Avsnittet beskrivs på följande sätt:

"Afar är en folkgrupp i Etiopien där man lever strikt muslimskt och där alkohol är totalt förbjudet. Dit kommer Lana Inglis, en 28-årig flygvärdinna med tidigare alkoholproblem. Lana hoppas att hennes månad hos kvinnorna i folkstammen ska hjälpa henne att helt komma ur sitt alkoholberoende. Sex kvinnor ska under varsin månad bo och leva hos sex olika folkstammar från skilda delar av vår värld. Här krockar vår västerländska livsstil med ett helt annat sätt att leva."

Det kanske låter väl eurocentrerat, men Berget lovar - hundra omgångar av Melodifestivalen träffar inte ditt hjärta som detta program.

Mardröm del II.

Under slutet av 1920-talet kallades rektorer från Bauhaus-skolan gång på gång till myndigheterna för förhör. Först kallades rektor Valter Gropius till den konservativa delstatsregeringen, senare skälldes rektor Hannes Meyer ut för studenternas "omoraliska leverne" och till sist ställde nazisterna ultimatum till rektor Mies van der Rohe: rensa ut socialister, utlänningar, judar och provokativa elever från skolan - annars stängs skolan!

Och 1933 stängde de nazisterna skolan.

Idag är Bauhaus högsta mode inom design. Varje AD, bildkreatör och reklambyrå förväntas åtminstone kunna "namedroppa" någon Bauhausartist; Kandinsky, Feininger, Klee osv

Just nu diskuteras två elevarbeten med hetta och engagemang. Debatten är inte marginell utan griper verkligen in i den offentliga debatten, nästan i lika hög grad som bilkrisen. En rad borgare ser onekligen frågan som en möjligt röstfiskevapen efter fiaskot med den licensskolkande Stegö Chiló.

Sedan Alliansens arbetslinje ömkligen havererat i marknadsekonomins globala kris, letar de ingående partiledarna efter nya opinionskort. Uppenbarligen har man funnit dem i nypopulism. Minister ett spelar ut främlingsfientligheten, minister två genomför en kärnkraftskupp och kulturministern leker polis i Konstfacksfrågan.

Destruktion är en term som används i konstdebatten över vissa konstverk, till exempel om graffitikonstnären NUG:s video.

Den verkliga destruktionen genomförs på annan plats.

Intet är nytt. Låna eller köp boken Övergivna platser av Jan Jörnmark eller När tiden byter fot: En resa genom det västsvenska rostbältet av Örjan Nyström/Tommy Ygielski. Skåda destruktion på högsta nivå av bygder, fabriker, bostäder och samlingsplatser för hundratusentals människor.

Berget bilade en gång från norr. Vid Sandö sprängdes just fabriksskorstenen vid Svanö. I Svartvik utanför Sundsvall gapade hål i fabrikerna sedan ägarna rivit ut allt av värde och lämnat giftunnor och städning åt kommunen osv osv

Destruktörerna - marknadskrafterna lämnade resterna av det det som tidigare gett vinst och drog till mer profitrika platser.

Vägg i vägg med den inkompetenta moderata kulturministern och hennes fotsoldater i utbildningsutskottet, huserar en näringsminister som gladeligen åser destruktionen av arbetsplatser och hela samhällen..

Destruktören nu som då, heter marknadsekonomi. Denna hyllas av de borgerliga ministrarna som inte ens skulle våga drömma om att skicka en endaste liten konstapel mot marodörerna, men gärna kallar på rektor för ett elevarbete.

Hyckleri!

Faller bilindustrin i västsverige lär landet få skåda en destruktion som gör att det västsvenska skrotbältet förefaller minimalt.

Om detta bryr sig inte kulturpoliserna - de jagar elever och hoppas på röststöd från räddhågsen småborgerlighet.

Berget skulle gärna vilja lämna en bukett blommor till kulturpoliserna; Det får bli Helen Chadwick's fantastiska "Pissflowers".

Mardrömmen del I

Borgerliga ledamöter i riksdagens utbildningsutskott har i dagarna kallat Konstfacks rektor Ivar Björkman för uppläxning.

- Det är ju detta folk pratar om just nu. Jag vill höra hur det går till på Konstfack, vad det finns för krav på handledning och vad man har för etiska föreskrifter när det gäller examensarbetet, förklarar Margareta Pålsson, Moderaternas gruppledare i utbildningsutskottet. i SvD

- Det här är inget konstigt, utan rätt vanligt förekommande bland utskotten i riksdagen, när det händer något.

Gruppledaren agerar bestämt mot konsten, som en furir med stora maktanspråk.

Berget påminner om att på åtskilliga högskolor och universitet har det under lång tid funnits och finns det ekonomer som lär ut mycket skadliga ekonomiska teorier. Teorier som raserar ekonomin, skakar hela samhällen, berikar en liten minoritet och ställer tusen och åter tusen utan arbete.

Den utmärkta bloggen Ett hjärta RÖTT påminner om den intervju Janne Josefsson gjorde med professor Marian Radetzki och hans ekonomiska dunderkur med svält som en ingrediens.

Ledamöter i riksdagens utbildningsutskott lär få mycket att göra framöver. Kallas Konstfacks rektor för att läxas upp för några elevarbeten, bör en strid ström av rektorer från en rad högskolor och universitet kallas till förhör för sina föreläsares ansvarslösa ekonomiska teorier och de lidande det åsamkat befolkningen.

Gruppledare Pålsson står beredd.

Fast å andra sidan - de borgerliga ledamöterna sympatiserar ju med Radetzki och andra liberala ekonomer och har inget i sak att invända mot massarbetslöshet och extrema klassklyftor.

Se och hör på en mardrömslik intervju.

Hybris II

I januari 2007 befinner sig näringsministern på bilsalongen i Detroit i USA. Förtjust över uppmärksamheten ger hon en eloge till premiären av Volvo XC 60.
- Litet feminin; litet mjuk i formerna, tyckte ministern om den fyrhjulsdrivna personbilen som lånat utseende från terrängbilarna med sex-cylindrig 3,3 liter motor och med 256 hästkrafter.

Enligt PR-sugna Volvorepresentanter en bil för "stilmedvetna kunder som vill att det ska vara snyggt, sportigt och praktiskt.".

Ministern ska även träffa cheferna för både GM och Ford och presenterar sig med sedvanlig övertro på sin egen kompetens med orden:

- Jag är ansvarig för bilindustrin i regeringen.

Enligt DN framhåller hon att bilindustrin är otroligt viktig för den svenska ekonomin och svarar för 15 procent av exportvärdet. Hon vill genom att träffa GM och Ford få veta vad som bör göras för att säkra jobben.

I dag något som hon gör allt för att smita ifrån. Men 2007 strålar ministern på mässan och klämmer ur sig nästa överdrift:

- Ena gången är man rymdminister - nästa är man bilminister.

Två månader senare berättar ministern i en intervju i DN om sitt möte med ägarna:

- Jag hade samtal med Ford och GM, (Volvo och Saabs ägare) och med representanter för den amerikanska regeringen om hur vi kan utveckla våra samarbeten kring alternativa bränslen. Ford och GM tycker att Sverige gjort bra saker som stött forskningen i Sverige och uppbyggnaden av kluster kring fordonsindustrin. De tycker att Saab och Volvo är bra på sina kärnområden miljö, säkerhet och så kallade intelligenta (mjukvaru-) lösningar.

Och som en slutkläm:

- De vill gärna fortsätta stötta dem, om vi också gör det. Och det ska vi.

Nu är de överens om att dra undan försörjningen för tusentals bilarbetare.

Berget noterar även att kristdemokraten Göran Hägglund, när han inte satt vid makten hade en annan retorik. Från partiledardebatten i oktober 2004 skriver DN om Hägglunds debattinlägg:

- Som exempel tog han att Saab-jobben hotar att försvinna från Sverige, och menade att socialdemokraterna vänt sitt förflutna i industrin ryggen.

Alliansregimens havererade arbetslinje, leder just nu med raska störtdykningar landet in i det förflutna och på sikt kanske helt utan industri.

Hybris!

Landet har en näringsminister.
Människan uttalar sig nu efter GM:s besked i radio och påpekar att bilproduktion inte ingår i regeringens "affärsidé ".

Affärsidé?

Ministern själv är en centerpartistisk skapelse med ringa arbetslivserfarenhet, förutom en VD-titel för Västerbottens läns hushållningssällskap.
Nu är det ju onekligen en viss skillnad mellan att styra ett hushållningssällskap som för tillfället säljer tre produkter; en handbok i turism, ett utbildningsmaterial om fisketurism samt en fiskeparlör och en bilindustri där 25 - 35 000 arbetstillfällen hotas.

Detta är ministern omedveten om - hon staplar istället meningar utan innehåll i tron att en gigantisk kris kan lösas på samma sätt som under hennes yrkesverksamma år 1997 - 2001.

Tilltron till den egna betydelsen är rörande och tidigare har ministern trott sig vara den som påverkat USA:s miljöpolitik, som utsett sig till rymdminister och under den senaste tiden trott att GM bryr sig (Berget funderar om GM ens känner till Olofsson, de har kanske noterat att en hantlangare; Jöran Hägglund varit i Detroit och trott sig förhandla).

Berget har tidigare framfört att det var en sorgens stund när ministern lämnade posten som ersättare i sociala nämnden i Landstinget i Västerbottens län 1991.

"Vi finns där" säger nu näringsministern, lätt religiöst i radio till de 25 - 30 000 hotade människorna i Trollhätteregionen.

Fan tro't!

Röfvare och uppviglare!

Betrakta denna bild.

Den döde som visas upp heter Abbas Kahn och har länge jagats av gendarmer. Nu är han infångad och dödad tillsammans med flera av sina män. På många plan påminner fotot om ett mer välkänt; den döde Che Guevaras kropp på ett stenbord, omgiven av boliviansk militär och rådgivare från USA.

Berget finner fotot på denne okände Abbas Kahn, i den femtonde årgången av "Hvar 8 dag" från den 3 maj 1914.

Hvar 8 dag:s korrespondent skriver följande under rubriken "Svenskarne i Persien":

"Vårflyttningen" ger som bekant svenska gendarmeriet mycket att göra i dessa dagar.

I Bourdjud, där en styrka om sammanlagdt 1 200 man finns, utkämpas nära nog dagligen mer eller mindre allvarliga strider.

Så har helt nyIigen en sammandrabbning, som varat en hel dag, ägt rum mellan lourer och gendarmer. Kulsprutor och kanoner äro gifvetvis de vapen, som mest fruktas af fienden, och som också göra gendarmernas öfverlägsenhet gällande.

Major Möller har, såsom dagspressen meddelat, under sin återresa från Bourdjud till Teheran blifvit häftigt öfverfallen af ett röfvarband under en af norra Persiens mest beryktade röfvarchefer Abbas Khan. Genom kallblodighet och erkännansvärd sinnesnärvaro lyckades han, ehuru själf sårad, fälla alldeles inpå lifvet tre anfallande röfvare och därmed rädda sitt eget lif."

Bildtexten kompletterar:

"Abbas Kahn, den av major Möller skjutne röfvarhövdingen."

Så var det en gång i tiden, svenska officerare utsända på den svenska regeringens uppdrag till Persien (Iran) för att mellan 1910 och 1915 utbilda det lokala gendarmeriet.

Behandlingen av "röfvaren" Kahn var nu inte någon tillfällighet. Luciadagen den 13 december 1913 kan vi sålunda följa efterspelet till Svenska Gendarmeriets sammandrabbningar med "upprorsmakare och röfvarstammar" kring Shiraz.

En kortfattad kommentar till nedanstående bild:



"Epilogen till dessa ofta återkommande röfvarstriderna i Persien är ständigt densamma - ett större eller mindre antal afrättningar af uppviglare och röfvare."

Berget undrar över vilka dessa rövare, uppviglare, upprorsmakare var. Spåren av militära rådgivare förskräcker.

Betänk även att dåtidens Persien är granne med dagens Afghanistan. Dit skickar nu Obama ytterligare 17 000 soldater. Och i de norra provinserna finns idag 600 svenska soldater, en styrka som Alliansministrarna gärna vill utöka.

Graffiti, provokationer på Liljeholmsbron och futurismen

På fredag är det 100 år sedan Tommaso Marinetti publicerade ett av den moderna konstens mest berömda manifest "Futurismen".

Kanske borde kulturministern och det ängsliga kultursverige, påminnas om manifestets ord i dessa tider av hysteri kring graffitikonstnären NUG:s tilltag och sistaårseleven Anna Odell som spelade psyksjuk på Liljeholmsbron.

Futurismen kommer säkerligen att hyllas under den närmsta tiden i konstkrönikor i radio och på TV. Kanske till och med Adelsohn Liljeroth tänkt kokettera med några fraser vid något vernisage. Berget föreslår följande från Marinettis manifest:

• Vi vill förhärliga den aggressiva rörelsen, den febriga sömnlösheten, språnget, saltomortalen, örfilen och smockan.

• Vi vill förhärliga kriget - världens enda hygien - militarismen, patriotismen, anarkistens destruktiva handling, de sköna idéer för vilka man dör samt föraktet för kvinnan.

• Vi vill förstöra museerna, biblioteken, akademier, av alla slag och bekämpa moralism, feminism och varje opportunistisk eller utilitarisk feghet.

• Vår avsikt är att befria detta land från dess stinkande kallbrand av professorer, arkeologer, ciceroner och antikvitetshandlare.

Räcker inte dessa provokationer kan tilläggas att futuristerna även högljutt krävde ett avskaffande av kyrkan och äktenskapet samt nationalisering av jord och gruvor.

Futuristerna nöjde sig nu inte med ord: de slogs med karbinjärer och poliser, de hotade vernisagebesökare, orsakade upplopp och hamnade i fängelse.

Idag hyllas deras konst.

Vad skulle månne Adelsohn Liljeroth ha sagt om hon fått möta futuristerna?

Idag är hon rasande:

– Jag vet inte om det här är Konstfacks nya giv. Att elever spelar psyksjuka och sedan det här. Vad blir nästa grej? Att tända på ett hus och se hur brandkåren reagerar? säger Lena Adelsohn Liljeroth

– Jag hade svårt att få luft. Jag blev otroligt provocerad.

De italienska futuristerna gapade, skrek och försvarade sin kombination av ibland hedervärda men oftast mycket märkliga och reaktionära åsikter. Deras historia blev kort och i många avseenden sorglig. Då de var extrema nationalister kastade de sig in i första världskriget för att skapa ett Storitalien. En av de främsta konstnärerna Umberto Boccioni, dog ironiskt nog under en permission av ett fall från en häst och ledaren Marinetti, syltade in sig med Mussolinis fascister.

Provokationen av den italienska borgerligheten upphörde med tiden och Marinetti hamnade till sist i Akademien.

Dagens provokatörer, de två konstnärerna NUG och Odell tiger tyvärr.

- Jag hoppas att det tydligt kommer att framgå varför jag har genomfört iscensättningen på bron när jag visar verket i maj, kommenterar Odell.

- Jag fokuserar mer på energin som frigörs när man utför graffiti, en energi som tar sig uttryck i irrationella linjer och rörelser baserade på instinkt och känsla, skriver NUG.

Det låter inte värre än att det kan hamna under den nya kulturutredningens målsättning:

...att stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att gestalta, bryta mönster och vidga det möjligas rum.

Huruvida installationerna har någon tydligare samhällskritisk grund, återstår att se. Som provokationer känns de som tama upprepningar av provokativ konst för hundra år sedan.

Berget noterar dock att "konstskandalerna" visar upp hyckleriet hos alla upprörda borgerliga politiker.

- Fullständigt oacceptabelt, anser SL:s styrelseordförande Christer G Wennerholm (M). Detta är fullständigt oacceptabelt, för det är inte så att vi på något sätt har ställt en vagn till förfogande. Det här är rakt av ett rent påhopp och vandalism av våra fordon och framför allt en kränkning av våra resenärer.

Det parti han och kulturministern representerar - bedriver i regeringsställning en politik som vandaliserar stora delar av den offentliga sektorn. Bara på en dag lyckas denna regering förstöra större värden än svenska konstnärers samlade provokationer.

Hyckleriet blir makalöst när samma politikers upprördhet är minimal inför finansmarknaden som raserar landets ekonomi.

Kappvänderi

Sedan den historiska pensionsöverenskommelsen som knöt pensionen till börsen, har en stab av politiker, banker, fondbolag och inte minst ekonomijournalister i press, radio och TV, öst tips om hur vi ska placera för högsta utdelning. Över- och den högre medelklassen har gladeligen testat desamma. På samma sätt som de redan tidigare (förmodligen på betald arbetstid) skuttat mellan olika elavtal, mobilabbonemang och försäkringsbolag - har de med stor frenesi flyttat pensionskapital.

Nu är det ekonomisk kris och varningssignaler dyker upp om osäkerheten i pensionssystemet. I dagens DN (pappersversionen) tonar ekonomiredaktionens Maria Crofts under rubriken "Lugn - inget skäl att få PPM-frossa ", ned placeringarnas betydelse. Så här kan det låta:

"Att PPM-fondernas värde har rasat för de allra flesta är naturligtvis trist. Då är det trösterikt att veta att det inte har någon avgörande betydelse för livet som pensionär."

Och som slutkläm: "Hur det går på börsen har alltså ingen direkt betydelse."

Det var något nytt, ingen "avgörande betydelse" för livet som pensionär? Kanske den logiska slutsatsen vore, att om det nu saknar betydelse i stort - varför inte bryta detta beroende av en anarkistisk börs, varför inte riva upp hela pensionsöverenskommelsen mellan borgare och socialdemokrati som miljoner löntagare struntar i?

Skälet är enkelt, ekonomijournalisten vill inte kopplas samman med ekonomiska effekter av marknadsekonomins kris - men väl stoltsera med tips i goda tider.

För snart ett år sedan skrev samma Maria Crofts, i samma fråga och i samma tidning. Då var det andra tongångar med artikelrubriker som "Tusentals skäl att bry sig om pensionen" och något senare "Dags kolla pensionen - det lönar sig" . Idag beskrivs samma placeringar inte ha " någon avgörande betydelse".

Berget kallades till banken för ett år sedan. En ettrig bankman försökte ihärdigt övertyga om de numera ökända "hedgefonderna" som en garanterat riskfri placering. Karln såg mäkta förvånad ut, när Berget nekade - lika oförstående som när överfallande mobilabbonemangsförsäljare får ett NEJ på frågan "Hej - vill du tjäna pengar på att byta abbonemang?"

Berget förutspår - att så fort kurvorna pekar lite uppåt, kommer ekonomijournalisterna åter att tipsa oss om smart placering av de summor som de idag menar inte har någon "direkt betydelse" för pensionen.

Berget tillhör de 2,5 miljoner svenskar som struntar i penningplacering. Ned med det orangefärgade kuvertet i en skokartong tillsammans med all övrig pensionsinformation. Som i alla lotterier så behövs det ju en stor majoritet av förlorare för att vinnarminoriteten ska inkassera sina stålar

Var är biffen?

Under 1984 hölls primärval i USA. Den demokratiske kandidaten Mondale upprepade flera gånger frågan 'Where's the beef?'" till sin motkandidat; Gary Hart.

"Var är biffen?" syftade på en populär annonskampanj, där en en hamburgerkedja hånades av konkurrenten för sina gigantiska bröd men mikroskopiska hamburgare.

Likheten med Alliansregimens kulturutredning är påtaglig. 900 sidor - Var är biffen?

Kulturutredningens betänkande kan sammanfattas med orden:

OMORGANISATION - PORTFÖLJER - ENTREPENÖRER!

Det är logiskt och följdriktigt. Utredningar skapar inte någon ny kulturpolitik utan bekräftar bara det som redan inträffat. Berget ser inga visioner utan enbart bekräftelser av år av liberalt, kulturpolitiskt vanstyre.

Det snömos som nu presenteras som kulturpolitiskt mål för staten är:

...att främja mångfald, kulturell pluralism och internationellt samspel.

...att stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att gestalta, bryta mönster och vidga det möjligas rum.

...att kulturarvet bevaras, brukas och tolkas.

...att kulturell kompetens och kreativitet används för att bidra till en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling.

...att information och kunskaper görs tillgängliga och förmedlas.


Med dessa fraser är en tänkbar kandidat till borgerlig kulturentrepenör, förmodligen en sammanslagning av Peter Settman, Liza Marklund och Ernst Billgren.

Visserligen missar man då kulturarvet (men vem bryr sig).

Under 1960-talet genomgick Sverige och övriga världen en enorm radikalisering, där fattiga här och runt om i världen började ta plats. Ord som Indokina, gruvarbetarstrejk, maj 68, kvinnokamp, ökad jämlikhet ... antyder riktningen. Det är inte undra på att de av borgarna under så lång tid avskydda kulturpolitiska målen löd:

1. Yttrandefrihetsmålet: Värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den.

2. Jämlikhetsmålet: Verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande.

3. Mångfaldsmålet: Främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar.

4. Självständighetsmålet: Ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället.

5. Kulturarvsmålet: Bevara och bruka kulturarvet.

6. Bildningsmålet: Främja bildningssträvanden.

7. Internationaliseringsmålet: Främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet.

Målen var bara en sammanfattning av vad som redan var kulturens faktiska inriktning. Det Sara Lidman, Kerstin Thorvall, Maja Eklöf, Sven Wernström, Göran Palm, Jan Myrdal, Göran Sonnevi, Katarina Taikon och andra skrev - sköljde som rännilar in i utredningens paragrafprosa. Det Bo Widerberg, Suzanne Osten, Tage Danielsson, Stefan Jarl och andra regisserade och musiker, dansare, konstnärer, skådespelare skapade under en omvälvande tid - satte spår i statens kulturpolitik för en lång tid framåt.

Nu ska detta raderas.

Yttrandefriheten har numera inget med kultur att göra (i synnerhet med tanke på FRA-debatten), bort med jämlikheten (mumla hellre om hållbar utveckling), strunta i bildningssträvanden (det luktar bara folkrörelse), inget om konstnärliga utmaningar eller obundna krafter (abstrahera hellre med ord som gestalta, bryta mönster och vidga), och framför allt inte ett ord om att motverka kommersialismens negativa verkningar (det är ju just kommersialismen vi värnar om).

En gammelliberal skulle med glädje skrivit under på paragrafer om bildningssträvanden, yttrandefrihet, jämlikhet och dessutom insett att marknadskrafterna faktiskt för med sig oönskade effekter som måste motverkas.

Dagens liberala politiker har inte ens kvar elementära reflexer i kulturfrågor.

OMORGANISATION - PORTFÖLJER - ENTREPENÖRER, lyder deras slagord.

Berget längtar efter en rasande Flinck som eldar upp portföljerna, en Öijer som kastar stipendieenkronor över entrepenörerna och att vi övriga gör fingret åt Adelsohn Liljeroths överdimensionerade hamburgerbröd.

En trippel

Imorgon begravs Ingo. Berget lyssnar på radion och hör på Anneli Hulthén (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Hon anser det vara "självklart" att begravningen ska sändas i SVT, det är ju en "nationell" händelse. Hon hinner dessutom även sprida lite 08-gnäll " Jag är helt övertygad om att hade han begravts i en kyrka i Stockholm, så hade det sänts i tv.". SVT:s Jan Axelsson försvarar sig med rimliga argument.

Varför ska nu kändisars begravningar (oavsett deras storhet i ringen, på scenen eller var de nu än har agerat) göras till statsangelägenheter?

Det mest pinsamma i affären är dock Anneli Hulthéns roll. Det finns sannerligen frågor av stor nationell dignitet där Hulthén kan slå näven i bordet (De omfattande varslen på Volvo till exempel). Istället väljer hon en småaktig regional populism och att skälla på SVT. Vi som inte bor i någon av metropolerna finner det hela ytterst larvigt.



Den avslutade sopstrejken startade mängder av diskussioner. På bara några dygn kunde detta arbete tydliggöras - när arbetet inte görs så syns det.

"Sopstrejken eldar på lärarkåren" löd rubriken häromdagen och Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner intervjuades. Tyvärr handlade det inte om att lärarna borde följa arbetarnas exempel och ta strid - istället kretsade det kring temat "Hur kan sophämtare tjäna mer än lärare?".
Fjelkner pekade korrekt på flera negativa faktorer; att den individuella lönesättningen inte lett till höjda löner, att Alliansens tal om att satsa på läraryrket bara är tomma ord och att friskolorna har lägre lärarlöner än de kommunala.

Och?

Lärarfackens ledningar har ju arbetat just för individuell lönesättning, ställt sig neutrala till Alliansen och accepterat friskolekaoset. Skärskåda denna misslyckade politik istället för att betrakta det som en självklarhet att varje lärare ska ha högre lön än varje sophämtare.

Lärarna är värda rejäla lönelyft (i synnerhet de som arbetar i där barnen har det som svårast).



Till sist - den lilla solstrålen på DN:s ledaravdelning; Hanne Kjöller som tror att den vagt definierade "68-generationen" gillar misshandlande AFA-aktivister. Kjöller tror att 68-generationen nickar gillande och säger "såå trevligt med ungdomligt politiskt engagemang". Vilket skitprat menar Berget, istället säger vi "Så urbota dumt, engagemang kräver tålamod, ödmjukhet, öppenhet och viljan att vara en i ett stort kollektiv".

Kjöller må kanske till viss del ursäktas för sin vandringssägen om 68 - hon var bara tre år vid tillfället.

Vi som föraktfullt kallas 68:or är nu till största delen, pensionärer och mycket kloka.

Samma Kjöller rasar idag i DN, mot journalister som ställer 15-åringen som sa nöff-nöff mot de avslöjade poliserna från Rosengård.

"Hur kan det vara ett journalistisk uppdrag att fördumma debatten? Varför inte lyfta fram det som i detta fall är den avgörande skillnaden? Att grisomdömet riktades direkt mot en person, att de andra förklenande och rasistiskt laddade omdömena yttrades mellan poliser och rörde icke-närvarande tredje person. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara polis. Men det är en mänsklig rättighet att i ett slutet sällskap få säga nästan vad man vill."

Så gör ledarskribenten polisen till ett "slutet sällskap". Varför inte fortsätta att göra gruppen officerare, domare till lika slutna sällskap ... Låt dem som så önskar, vräka ur sig fördomar och hota det är ju en mänsklig rättighet - det rör ju dessutom bara "icke-närvarande tredje person" .

Människor som är tillsatta för att i värsta fall använda våld mot medborgare, internera och döma dem, har en enorm makt - desto större anledning att allmänheten håller ögon och öron öppna.

Att prata skit och hota är minsann ingen mänsklig rättighet - i synnerhet inte för "allmänhetens tjänare."

Det är skillnad på folk ...

Är det inte märkligt hur så fullständigt olika två människor kan bete sig.
I DN läser Berget att läkarna på rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall bara arbetar två dagar i veckan men får betalt för heltid. Sålunda kan de med sina två-dagarsveckor få dubbla löner. En av läkarna Erik Söderberg, menar att det inte är bra att läkarna vistas i miljön för länge utan rekreation.
Detsamma gäller dock inte för sjuksköterskor och vårdare. De verkar inte riskera att bli "psykiskt deformerade" som läkarna. Inga kortveckor och dubbla löner - här gäller full tid.

- Jag tror att de flesta är ganska till freds med hur vi ordnat arbetschemat, tror samme läkare.

På liknande sätt resonererar överklass och högre medelklass i stort ; minoriteter bör på toppen av sina höga löner och sociala status dessutom få speciella privilegier .

Och de ser det som fullständigt självklart att majoriteten ska jobba under helt andra villkor.

Kanske ska dessutom majoriteten hålla käften och vara nöjd.

Något åt det hållet antyder nästa artikel i dagens DN.

Köksbiträdet Christina Olsson ifrågasatte i insändare hel- och halvfabrikatsmaten till de gamla i Ludvika. Resultatet blev att hon av cheferna uppmanades att sluta skriva i tidningen och dessutom kallades hon till möte med kommunchefen och fick där höra att hon var en "jävla gnällkärring".

Tre år efter detta har hon nu fått en ursäkt och 15 000 kr som hon skänkt till kyrkan. - Pengarna vill jag inte ha, säger hon till DN. Det viktigaste är att hon har fått veta att hon har rätt att kritisera sin arbetsgivare. - Jag är en sådan människa att jag inte kan tiga när något känns fel.

Respekt, tycker Berget.

Slutligen noteras i samma tidning att den omskrivna moderaten Axén Olin lämnar politiken. - Politiken har blivit för hård, säger hon. Då syftar hon inte på den effekt det egna partiets politik har haft mot landets löntagare, utan mer på temperaturen i det egna partiet. Nåja, så besviken behöver hon inte vara, enligt DN så får hon 40 000 kr i borgarrådspension till 65 års ålder för sin misslyckade karriär i politiken.

Några mindre artiklar i en tidning - om läkare med specialprivilegier, om ett misslyckat borgarråd med pensionförmåner och - tack och lov för ens tilltro till mänskligheten; om det modiga, empatiska och generösa köksbiträdet Christina Olsson i Ludvika.

Det är onekligen skillnad på folk.

Folket vägrar att betala för krisen!

Det är inte bara isländska regeringsledamöter (och banktoppar) som är illa ute. Läs vad Naomi Klein skriver idag i Aftonbladet.

All Of Them Must Go!

Hur får man en impopulär regering att falla? I Sverige har Alliansen regerat mot opinionen sedan den tillträdde. För varje dag som går river den ned stora delar av det offentliga samhället.

Regeringen Reinfeldt kunde ha friställts för länge sedan, om oppositionen beslutat sig för det - istället har man valt att vänta till 2010 vilket är både dumt och riskabelt.

Att en opposition agerar och driver fram ett nyval är inget unikt i historien - det är vare sig felaktigt, olagligt eller oseriöst. Tvärtom betydande delar av det allmänna kan på så sätt räddas från privatiseringar och tiotusentals arbetare och tjänstemän som idag sparkas varje månad, får behålla sina jobb.

På Island visade opinionen hur det ska gå till och drev bort regeringen - så här gick det till!

Gudrun Jonsdottir, en 36-årig kontorsarbetare:

– I've just had enough of this whole thing. I don't trust the government, I don't trust the banks, I don't trust the political parties and I don't trust the IMF. We had a good country, and they ruined it.

Låt stå!

För första gången i livet kan Berget hålla med folkpartiledaren Jan Björklund, utbildningsministern utan större pedagogiskt kunnande, officeren som med betyg, reprimander och hårdvinklad statistik tror sig kunna lyfta de svenska skolungdomarna som idag står för "mest skolk, svordomar och sen ankomst i västvärlden" som ministern brukar hävda.

I "Rakt på med K-G Bergström", förespråkade Björklund en statlig skola istället för den kommunala och högre lärarlöner. Alldeles i Bergets smak. Lägg sedan ned friskolorna och förbjud all privatisering av utbildningen , så kanske både studerande, lärare och annan personal kan börja se en ljusare framtid.

Om utvecklingen av läraryrket och synen på lärarna finns en utmärkt bok: Lärarna av Hans Lagerberg och om en period då utbildningen framstod som mycket modern kan man läsa om i Göran Häggs intressanta bok Välfärdsåren : svensk historia 1945-1986.

Progressivt!

Berget länkar till en tid då Progressive Rock var tidens lösen.

Kolla denna 16-millimeters film från 1974.

Liveframträdande med Gentle Giant.

Lyssna på låten Funny Ways och släng er i väggen festivalprissar!

En fiskehistoria

Många har säkert hört talas om Isabella Lövins bok "Tyst hav" - Berget hör BBC rapportera om en 30-procentig minskning av tonfiskfångsterna i Indiska oceanen och anar slutet på en av de rikaste källorna med tonfisk.

Men något stämmer inte - orsaken finns denna gång att söka i piratverksamheten utanför Somalias kust. Sjörövarna skrämmer undan spanska och franska fiskeflottor och de fartyg som är baserade kring Seychellerna har fått sin fångst halverad.

Med andra ord skulle man i tonfiskens och ekologins namn, nästan kunna utnämna piraterna till miljöambassadörer. Kanske till och med starta piratfilialer från Stilla havet till Nordsjön och ända upp i Bottenviken. Piraterna skulle kunna bli torskens, sillens, rödspättans och koljans vänner

Tyvärr är nu inte sjörövarna ute i miljöns tecken - snarare bordar de fartyg på grund av den katastrofala situationen på Afrikas horn - ett arv från kolonialismen då länder som Frankrike, Italien, England skapade kaoset.

Tonfisken kanske får en tids tillväxt tack vare piraterna - de spanska och franska flottorna drar sig tillfälligt österut efter fångst (i väntan på patrullbåtar). Det blir dock sämre tider för Seychellerna och andra länder som baserar sin ekonomi till stor del på fisket. Än värre, priserna på fisk stiger till de fattigas nackdel.

En nyhet har onekligen många dimensioner.

Vad kan man lära av The New Deal?

Berget ser att den utmärkta bloggen Ett hjärta RÖTT, rekommenderar Björn Elmbrants intressanta essä i DN - Obama kan lära av Roosevelt. Både bloggen och Elmbrants essä är verkligen värda att läsas.

Berget fäste sig framför allt vid Elmbrants följande rader:

De rikaste 10 procenten av USA hade på 1920-talet 43,6 procent av alla inkomster, i dag 44,3. Och för den allra rikaste procenten längst upp skiljer det bara på decimalen, de hade då koncentrerat till sig 17,3, nu 17,4 procent av de totala inkomsterna. En liknande utveckling ser vi i Sverige. LO-rapporten som presenterades nu i veckan hävdar till exempel att inkomstskillnaderna är de största i modern tid.

En ska bort!

Berget tittade på TV, friidrott från Gent i Belgien.

Vilken är egentligen anledningen till att ett 100-meterslopp avgörs efter bara något försök och på knappt tio sekunder? Programmakarna på de femtioelva tv-kanalerna har här en mission att fylla. Varför inte stöpa om idrotten i den moderna tidens tävlingsform?

Löparna startar (naturligtvis efter att ha ställts inför en rad meningslösa frågor) med försökslopp. Därefter avgör jurymedlemmarna (trevliga eller obehagliga, kompetenta eller inkompetenta) eller tevepublikens telefonröster (kanske en kombination?) vilken löpare som måste lämna löparbanan. Vänta därefter en vecka och upprepa mönstret i detalj i två månader tills bara en 100-meterslöpare återstår.

Det är ju på detta sätt kanal efter kanal fyller sina tablåer. Från Top Model till Fear Factor. Från Hell's kitchen till Let's dance. Från Sveriges värsta bilförare till Melodifestivalen. Till och med gemytliga Mästarnas mästare bygger på samma upplägg; en ska bort!

Så rösta bort den med fobier, den osäkre, den klumpige ... eller tvärtom, rösta hem den som klarar proven bäst. (Så crazy, tänkte konceptmakaren).

Berget funderar om det inte går att vrida programidén ett varv närmare verkligheten.

Placera tv-team på någon av till exempel Volvos enheter. Följ utvecklingen i månader. En vecka ska 300 bort. Presentera alla som ligger i farozonen och låt sedan svenska folket med den demokratiska telefonrösten eller SMS, avgöra vilka som ska förlora sina jobb. Låt några skojfriska gubbar som landshövdingarna Björck och Eriksson leda härligheten tillsammans med några kuttersmycken från någon gammal Robinson- eller Big Brothersäsong.

På detta sätt kanske den nuvarande tv-trenden - En ska bort - ersättas med den mer verklighetstrogna; 400-500 ska bort varje dag!

Kräng inte plutonium!

Berget kan inte undanhålla läsarna Niklas Ekdals lysande formulering i dagens DN:

"den som står mitt uppe i en härdsmälta gör klokt i att inte försöka kränga mer plutonium, och tala om strålande tider."

Nu talar den politiske redaktören inte om den nyligen genomförda kärnkraftskuppen, kommentaren är en reaktion mot ett årsbesked han fått från Skandia där fondkrängarna går på precs som förr. Ekdal irriterar sig på fraser som:

"Vi har den senaste tiden introducerat ett antal nya och spännande fonder."

"Över tiden följs nedgång av uppgång och det är långsiktigheten som skapar avkastningen."

"Det är ändå med optimism jag ser fram emot 2009."

Det är bara att instämma. Försäkringsbolagen och bankerna mal på som vanligt, precis som bilförsäljarna gör i sina annonser - har de inte noterat den galopperande ekonomiska krisen?

Titta åt ett annat hål

Carl Johan De Geer har en fantastisk förmåga; han tittar hela tiden åt ett annat håll än det förväntade. "Med kameran som tröst" går på TV och Berget slås av hur varje bild, kommentar, tankegång från De Geer, sänder en nyckel till upplevelser av liv, föräldrar, släkt, vänner - från då- tlll nutid. De Geer idylliserar inte barndomen och uppväxten och målar inte i svart eller rosenrött - barndom, ungdom och vuxenliv var och är och minnen är inte farliga att vidröra - De Geer verkar alltid göra som han känner och vill (vilket känns befriande för varje 8-5-människa), - karln känns helt enkelt genomärlig (vilket naturligtvis är en överdrift, vilket händer ofta, när Berget imponerats).

Att se åt ett annat håll som De Geer, är en unik gåva som vi tyvärr så lätt mister.

Berget befinner sig i djurparken. Besöket hos tigrarna är målet. Sonen noterar absolut inte kattdjuren när barnvagnen rullas in i den fuktiga, folkfyllda och gallerförsedda anläggningen.

- Titta tigrar!

Ingen reaktion från sonen. Istället fokuserar han på något annat. Plötsligt gestikulerar han med iver åt ett annat håll. Efter en lång stund inser Berget att det som fångat intresset är den läckande vattenkranen där den rostiga slangklämman hotar att rämna.

Tigertittarna skrattar när de greppar sonens intresse för den läckande slangen. Så gulligt! I efterhand inser Berget att sonen använde en fantastisk talang att se åt ett annat håll än dit alla dirigerats att se.

Den unike fotografen gör på samma sätt, när hundra fotografer fångar den leende ministern - fångar den skicklige som ser åt ett annat håll - de ivriga fotograferna.

Så istället för att "ringa och rösta" på Alcazar, af Ugglas ... eller Scotts - tänker Berget träna förmågan att se åt ett annat håll och istället läsa en bok om Paul Renner - skaparen av typsnittet Futura.

Inte så tokigt som det låter - snarare mycket spännande. Återkommer.

Grumpy Old Men

På förmiddagen gick filmen Grumpier Old Men, uppföljare till Griniga gamla gubbar.

En gråmulen dag som denna, har man onekligen all rätt att känna sig sammanvuxen med dessa filmer. Eller kanske än mer med TV-serien med samma namn, där en rad välkända medelålders män irriterar sig över det mesta.

Berget skjuter alltså idag på sittande fågel.

Tele 2 har frågat anställda på 200 företag vad de uppskattar mest hos arbetskamrater. Viktigast är enligt undersökningen; pålitlighet och kompetens. Självklart kan tyckas, men det utesluter givetvis så här några dagar efter kärnkraftskuppen, de fyra borgerliga partiledarna..

Dock axlar de galant det undersökningen hävdar är det som minst uppskattas på arbetsplatserna; oärlighet, dryghet och inkompetens.

Berget noterar även hur kärnkraftskuppen nu applåderas av kommentatorer, skribenter och tyckare. DN talar om Reinfeldt som "initiativtagare", andra hyllar "knutlösarna" och längst går Hanne Kjöller som hyllar Olofsson på det mest devota sätt. Kjöller som normalt sett kan karaktäriseras som en kvinnlig motsvarighet till Grumpy Old Men, har funnit en karismatisk Ledare.

Lyssna till följande hyllningar under rubriken Maud Olofssons segertåg:

"Med stadig stämma, blicken rakt fram och med benen brett isär förklarar hon vad överenskommelsen betyder och varför hon har ingått den."

"Maud Olofsson pekar med hela handen så till den grad att människor tror att det är den väg de själva var på väg att välja. Detta, kombinerat med hennes politiskt sett stora risktagande, är inget vi är bortskämda med i svensk politik. Och det är det som förklarar hennes ställning. Eller, som de skulle sagt i "Idol": "Maud. Du sitter säkert."

Ledarkramarna glömmer snabbt folkomröstningar och demokratiska beslutsgångar i samhället eller inom partierna.

Berget undrar vad dagens lyriska borgarskribenter skulle skriva om Sahlin och Ohly efter nästa val, kallade till presskonferens och deklarerade att samtliga banker och försäkringsbolag förstatligats.

Trycksvärtan skulle drypa av diktaturanklagelser - var så säker.

De vrider och slingrar sig ...

- Ibland måste man ta beslutet på egen hand, attackerar Maud Olofsson de 400 centerpartistiska ombuden som idag möttes i Visby och de få som vågade knysta om den nyligen genomförda och självfallet odemokratiska kärnkraftskuppen. Hennes medhjälpare liberale Björklund intygar i radion att det är normalt att det går till på detta sätt - Partistyrelsen bestämmer!

De vrider och slingrar sig - och de kallar sig demokrater!

(John Heartfields nidbild över den tyska domarkåren på 30-talet)

Tilläggas kan att även den fd SSU-ordföranden Niklas Nordström tillhör de kärnkraftsvänliga och som gör sig till talesman för kärnkraftslobbyn. Numera titulerar han sig "Key account manager" på PR-firman Prime PR och som senaste numret av tidningen Resumé avslöjar, är han ansvarig för den kampanjbok där "facket och näringslivet " trycker på för att påverka den rödgröna oppositionen.

Folkomröstning - Äsch, sånt tjafs!

En radioaktiv cykeltur

När Berget på måndagen den 28 april cyklade till jobbet, tvingades han och hundratals arbetskamrater att vada i halvmeterhögt vatten. Vårflod och en regnig helg, tvingade många att hoppa av cyklarna och plaska framåt flera hundra meter. En del tog av strumpor och skor, andra körde så långt det gick och åter andra struntade i vätan - blåställ och torra skyddskor väntade ju på jobbet.

Något senare när chocken från det radioaktiva regnet från Чорнобил lagt sig, funderade Berget över den våta morgonpromenaden. Tänk om det radioaktiva nedfallet även nått den lilla avtagsvägen till industriområdet?

Det hade det - såväl som till barnens dagis. Samhället var nämligen ett av många hårt drabbade.

Sommaren fylldes av oro och hösten blev vidrigt grå - härliga helger ute med barnen med skogspromenader och svampplockning kändes inte som ett löfte, utan som det hot det i verkligheten var.

Kantarellerna Berget lämnade in för provtagning låg högt över alla gränsvärden. Så såg det ut höst efter höst.

Det var en vidrig tid.

Jag vet inte om det regnade denna Tjernobylhelg 1986 på den kvartett som nu gett grönt ljus för kärnkraft . Statsministern var en 21-årig ungmoderat som snart skulle rycka åt sig ordförandeposten i MUF och som sådan, givetvis kärnkraftsentusiast. Då bankman i Täby och masken som miljömedveten nymoderat arbetarepartist var inte ens påtänkt.

Utbildningsministern var 24 år och nybliven officer. Som sådan förmedlade han säkert samma direktiv som Berget fick vid risken för radioaktivt nedfall när han gjorde lunmpen många år tidigare - Borsta av med grankvistar!

Socialministern däremot deltog med liv och lust i kampanjerna mot kärnkraften vilket den utmärkta bloggen Kildén & Åsman ger en härlig insiderbeskrivning av. Numera har även den fd KDU:aren inkasserat de trettio silverpenningarna.

Slutligen den som fällde avgörandet; näringsministern som 1986 som 31-åring satt som ersättare i sociala nämnden i Robertsfors. Mänskligheten skulle må bättre om hon behållit den posten. Hennes argument för sitt lappkast, påminner om mannen som på tal om en människoätande tiger yttrade:

- Naturligtvis måste vi ta livet av den farliga besten men just nu är den i bedrövlig kondition. Låt oss därför första göda den och se till att laga dess trasiga tänder. Sedan när den vuxit sig stark och frisk, kan vi nog göra oss av med den!

Dessa fyra ministrar har förutom att strunta i demokratiska folkomröstningar och mängder med beslut - nu släppt in den kärnkraftslobby som aldrig accepterat folkets beslut utan som i trettio år obstruerat varje steg bort från kärnkraftssamhället. Så fungerar marknadsekonomin och så odemokratiskt den lilla men mycket mäktiga finansminoriteten.

Det kommer självfallet att åter komma en mörk dag då ett nytt förödande läckage, ett nytt radioaktivt regn, en ny härdsmälta kommer att drabba människor på väg till sitt jobb, till dagis eller ute i svampskogen.

Ansvariga för att ånyo öka riskerna för detta ligger odiskutabelt på de fyra partiledarna. De är de som i framtiden med nervösa blickar ska möta oroliga medborgare och drev av journalister, samtidigt som de mumlar om det tragiska att det osannolika ånyo blivit sannolikt.

Överdriver Berget hoten?

Inte alls - den kärnkraft som nu med ministerstyre släpps lös - förstörde med sitt nedfall år av mina, mina barns, grannars, vänners och även mina ovänners somrar och höstar - det räcker för ett nej.

Tyvärr finns även inom arbetarrörelsen de som gärna vill gå kärnkraftslobbyn till mötes. I första hand facktopparna inom Metall och Pappers. De påstår sig göra det "i sysselsättningens namn".

Istället för att använda fackföreningarnas medlemmar och styrka och agera idag när 17 000 jobb försvinner i månaden, hoppas dessa facktoppar på kärnkraften.

Det är ynkligt och patetiskt.

Istället spelar de rollen av en kil som Alliansen slår in i oppositionen.

Att inte falla undan

"Mindre pengar vill ingen ha, men det är mycket viktigt att politikerna inte nu faller undan."

DN:s ledare tar i på skarpen. Vilka är det som kräver för mycket? Bankerna? Volvo eller SAAB? Kanske de bonustörstande bolagsstyrelserna?

Nej, de som måste hållas korta är Bergets åldrade föräldrar och andra pensionärer som uppenbart inte insett krisens allvar.

"Stora förluster på börsen medför att pensionsbolagen måste sänka en del av återbäringen, i går beslöt till exempel AMF-pension om en minskning med 100-150 kronor i månaden."

Ja, det är mod - stå upp mot pensionärer och applådera miljarder till bankerna.

Tack och lov finner Berget en briljant artikel av Henrik Berggren i samma DN, som hyllar Olof Palme och faktiskt med all rätt - SCN.

Artikeln avslutas med följande rader:

Den allmänna tjänstepensionen har gått i graven, men 1964 års studielån lever fortfarande. Till skillnad från i USA, Tyskland och många andra länder kan alla svenska ungdomar, oavsett föräldrarnas ekonomi, själva bestämma om och vad de vill studera.

Än så länge - Berget förmodar att vid tillfälle stoppar borgerligheten arbetarungdomen från högre studier. Elitskolor, friskolor och betyg från vaggan är blott startskott för en framtid med högre studier bara för dem med privatförmögenhet eller den som kan ta ett banklån utan problem.

Maud pratar miljoner (för att dölja sveket)

Självfallet sviker Maud Olofsson och Centerns riksdagsgrupp resterna av det lilla förtroende partiet idag har i antikärnkraftsrörelsen.
Glesbygdspolitiken är sedan länge glömd och talet om Centern som ett folkrörelseparti kan avskrivas i och med Mauds nattliga kupp. Stureplanccentern har helt stöpt om partiet - centerväljare bör svara med att lämna Centern.

För att dölja sveket gör Olofsson som hon brukar - pratar och pratar miljoner kronor. Följande kan kanske imponera på den som inte genomskådat taktiken. Berget citerar SvD:

Enligt Maud Olofsson skickas nu signaler om att energisektorn ska investera i förnybara energislag. Samtidigt blir en effektivare användning av el viktigt och regeringen investerar 300 miljoner kronor i ett energieffektiviseringsprogram.
– Det är första gången Sverige har ett energieffektiviseringsprogram, säger Olofsson.

För oss som aldrig hållit en tiotusenkronorssedel i handen, känns ju alltid tal om si och så många miljoner, nästan obegripligt. Ett sätt att konkretisera miljonprat från ministrar och andra är att föreställa miljonerna som anställda arbetare och tjänstemän. Vad kostar en anställd per år i löner, arbetsgivaravgifter, semesterlön, försäkringar osv.

En arbetare med 17 000:-/mån = ca 300 000 kr), en tjänsteman med 35 000:-/mån = ca 645 000:- (enligt Nutek). Låt oss i runda slängar säga ca 500 000 kronor för en årsanställd.

Så när Maud Olofsson nu pratar & pratar & pratar om storsatsningar på 300 miljoner kronor (på hur lång tid kan man undra?), så betyder det kanske 600 jobb under ett år. Ställ det i relation till att bara under januari 2009 kickades 17 000 arbetare och tjänstemän.

Lyssna alltså mycket noga innan du imponeras när Maud eller någon annan minister pratar miljoner. Tänk bara 100 årsanställda = 50 miljoner.

Se även den utmärkta bloggen Kildén & Åsman.

Uselt i Babel

För många år sedan kom Berget i jobbet i kontakt med Nils Claesson. Ikväll utsattes Claesson för en usel intervju i Babel om sin far; Slas.

Slas är en av Bergets svenska favoritförfattare och i Babel skulle nu sonen knytas vid ett fadermord då han i sin bok "Blåbärsmaskinen" gett en annan bild av sin far än vad bokrecensenter och kulturlitteratörer brukar göra.

Berget har ingen aning om Nils bok är bra men ska läsa den med stort intresse - tycker dock att att hans bok vore värd mer, än lite-nyfiken-på-son-som-gör-upp-med-otrevlig-far-inställning.
Nils har säkert alldeles rätt i att bilden av Slas kan behöva andra dimensioner än Vem-älskar-Yngve-Frej-författaren. Slas var minsann inte en oomstridd skildrare av en sentimental glesbygd.

Glesbygd och enklaver

Två procent av landets befolkning bor på en yta motsvarande nästan
hälften av Sverige. De bor i samhällen som snart helt kommer att
dö ut, de lever med usla kommunikationer och minimal eller ingen service.

Å andra sidan finns det i storstäderna alltid små enklaver med
en ännu mindre grupp; den mest förmögna minoriteten med tillgång
till allt och mer därtill..
Den sistnämnda gruppen är den som gynnas av Alliansregimen.

"En levande landsbygd", "Hela Sverige ska leva" - vilket hyckleri!

Direktörslönerna - Vad faan spelar det for roll ...

Nu rasar debatten om den undersökning som LO-ekonomerna presenterat. Sedan 1950 har inkomsterna granskats och årets undersökning presenteras i SvD på detta sätt:

En direktör i näringslivet tjänar mer än 50 gånger så mycket som en industriarbetare. Ledarna för de största riskkapitalbolagen kammar hem 95 industriarbetarlöner om året. Klyftorna har aldrig varit större.

Nå det hade vi väl på känn. Att det är en marsch käpprätt åt helsike står klart för de flesta med någon känsla för rimliga villkor för alla människor. Det intressanta är dock att höra det ramaskri dessa siffror väcker bland direktörsförsvararna.

Berget saxar fritt ur kommentarerna från SvD:

Mugabe, Weimar-republiken, dessa ledare riskerar att hängas ut offentligt, granska Lundby-Wedin, LO-pamparna, fackavgiften, Jantelagen, en "arbetare" har tre akademikerlöner... , Maffian talar, Vad faan spelar det for roll om direktorer tjanar 50 ggr mer an arbetare, Javla idiot artikel, Hur många direktörslöner går det på en fotbolls eller ishockeyspelarlön då? Nä, just det. Det är ju arbetarsporter, LO med en gäng girigbukar, den svenska avundsjukan ...


Berget konstaterar att direktörerna själva tiger klädsamt, det är just nu inte läge att doppa huvudet i syltburken. Det klasshat som den borgerliga klacken på nätet häver ur sig, är däremot både gapig och skrämmande.

8 december 2007

Kom den ekonomiska krisen som en blixt från klar himmel? Det verkar så med tanke på paniken. Dock har många förutspått den, till och med dess omfattning. Utan att vara ekonom kunde även Berget tyda tecknen. I en diskussion för ett år sedan skrev Berget följande som svar mot den av liberala bloggare så hyllade marknadsekonomin:

Alla hittillsvarande ekonomiska system har haft sina brister. Bytesekonomierna kan för 2000-talets betraktare ses som primitivt, men försåg periodvis och länge människor med både mat och tak över huvudet och ibland goda tider.

Dagens ekonomi där en marknad sägs bestämma värdet på allt som produceras - har sina poänger men det behövs inte mycket fantasi för att se hur instabil denna ekonomi är. Lika orolig och stirrig som börspojken som rusar omkring vid TV-inslag från Börsen, lika osäker och instabil är ekonomin.
Värdet på pengarna är fiktivt - 1900-talets historia är fylld av överproduktionskriser, extrema inflationer eller handelskrig - då plötsligt värdet på hedervärda arbeten som att bygga skepp, broar, odla potatis eller bomull, plötsligt sjunker som stenar i hav. De som arbetar förlorar sina jobb, får gå från hus och hem, skördar bränns upp, företag säljs för en spottstyver …

Värdering av människors arbete i pengar är synnerligen ovetenskapligt, relativt och tillfälligt. Minns att bytessamhällena existerat i tusentals år - kapitalismen bara några hundra år med de värsta kriserna och de mest omfattande krigen i historien. Dock ges vi ofta känslan av att vi deltar i det mest utvecklade ekonomiska systemet - skapelsens krona. Jag är överygad om att 2000-talets ekonomiska kriser ligger nära i tiden, vi undgår inte marknadens svartaste sidor.

Om förebilder

"Sverige har numera ett stabilt pensionssystem som kommer att fungera även för kommande generationer och som tjänar som förebild för många andra länder."
Denna fantastiska mening har Mona Sahlin, Thomas Östros, Veronica Palm totat ihop. Den publicerades på DN debatt idag. Alla tre påståenden i meningen är rena fantasier och ett försvar för en av de sämsta uppgörelser (s)-ledningen gjort. En uppgörelse som gjorde pensionären till ett bihang till aktiemarknaden. Något att skämmas över, snarare än att skrävla om.

Berget rekomenderar den utmärkta boken "Hit med pengarna!" av ekonomen Dick Forslund som är en kritisk skildring av pensionsuppgörelsen och samtidigt en analys av den nya finansindustrins massreklam som syftar till att drastiskt omskola den breda allmänheten i hushållsekonomiska frågor.

Eller, så lurar man ett folk.

Samhällsansvaret?

-Vi förväntar oss att bankerna tar ett samhällsansvar, sade finansmarknadsminister Mats Odell (KD) efter att ha kommit med ett nytt stödpaket på 50 miljarder kronor till bankerna. Tidigare har Anders Borg sagt följande om samma banker: - Hoppas att det här underlättar för företagen. Jag tror knappast att bankerna kommer att känna ett samhällsansvar. Det är inte det som driver dem.

Detta pytsande av miljarder till bankerna kan ställas mot följande, jag citerar ur måndagens SvD:

"Cancervården i Stockholm står inför det skarpaste besparingsläget hittills. Fram till och med nästa år måste 53 miljoner sparas, därav 19 miljoner på personalsidan."

"- Vilka cancerpatienter ska vi spara på? Nu måste politikerna svara. Redan nu är det stora problem med tillgängligheten och läkarkontinuiteten och mycket slarv med remisser, säger Maria Wiklund-Karlsson, ordförande i Stockholms bröstcancerförening, Amazona."

"Biträdande sjukvårdslandstingrådet, Lars-Joakim Lundquist (M), säger sig inte vara oroad över besparingarnas konsekvenser."

Wallander & arbetslinjen

Ystad är staden som Mankells kriminalkommissarie Kurt Wallander
räddar från ett otal mördare.
Ystad har ungefär 17 000 invånare vilket motsvarar det antal som förlorade
sina arbeten i januari, den värsta siffran sedan mätningarna
påbörjades på 1970-talet.
Alliansens "arbetslinje" går mot ständigt nya toppresultat.
Ystads 17 000 har Wallander, Berget undrar; vem talar för januaris sparkade.

Nyspråkarna

För snart ett halvt år sedan försökte Alliansledarna försvara varför deras omskrutna stora satsning på så kallade “nyfriskjobb” (ack, detta nyspråk) bara hjälpt 269 personer tillbaka i arbete. Då återstod minst 369 000.

Hur många återstår idag?


(Nyspråk från George Orwells 1984)

Telegram tolkas

"Tankbilen körde av vägen nära staden Molo. Hundratals människor hade samlats vid olycksplatsen för att få tag i gratis bränsle, när bensinen plötsligt fattade eld."

Så beskrivs i flera tidningar i ett TT-telegram, det fruktansvärda ögonblick när över hundra möter döden och flera hundra får omfattande brandskador. Men infernot i Molo, Kenya efter att en tankbil vält kan skildras på ett annat sätt. Associated Press (AP) skriver:

"Hundreds of impoverished people had flocked to the overturned tanker Saturday to siphon fuel when it exploded, likely sparked by a cigarette."

Och vidare: "The explosion was one of this East African nation's deadliest accidents, and highlighted the desperation of people living in the poorest continent in the world."

"fattigaste", "utarmade", "desperata" - varför får inte svenska läsare en tragisk olycka presenterad med en rimlig bakgrund?

Skyldig eller ...

Enligt en undersökning från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) publicerad i Svd, kan vi konstatera en femprocentig ökning av brottsligheten under 2008. Bedrägerier på nätet har till exempel ökat med hela 52 procent, bankrånen fördubblats och butiksrånen ökat med 25 procent.

Om man skulle tillämpa den borgerliga regeringens eget sätt att använda statistik på ett slarvigt och populistiskt sätt - vore följande slutsats utifrån BRÅ:s statistik alldeles korrekt:

BRÅ:s statistik visar att detta beror på Alliansens politik och regeringens ointresse av att ta itu med brottsligheten.

Förutom utbildningsminister Björklund som får anses vara regeringens expert på att vantolka statistik, brukar Maud Olofsson vara lika ovarsam i sina tolkningar.

Under den sista politikerdebatten inför valet 2006 angrep hon Göran Persson för att Sverige hade så många våldtäkter och att kvinnor utsattes för våld i samhället. Med hjälp av statistik över en ökning av antalet anmälda våldtäkter, insinuerade Olofsson mycket grovt att detta var socialdemokratins fel.

I linje med Olofssons och Björklunds inställning till statistiska fakta, förväntar vi oss nu att Alliansen naturligtvis tar på sig skulden för att ha bidragit till den femprocentiga ökningen av brottsligheten och synnerhet, bank- och butiksrånen.

Eller?

Berget förmodar att antagligen kommer ministrarna hellre poängtera 1270 färre cykelstölder.