En radioaktiv cykeltur

När Berget på måndagen den 28 april cyklade till jobbet, tvingades han och hundratals arbetskamrater att vada i halvmeterhögt vatten. Vårflod och en regnig helg, tvingade många att hoppa av cyklarna och plaska framåt flera hundra meter. En del tog av strumpor och skor, andra körde så långt det gick och åter andra struntade i vätan - blåställ och torra skyddskor väntade ju på jobbet.

Något senare när chocken från det radioaktiva regnet från Чорнобил lagt sig, funderade Berget över den våta morgonpromenaden. Tänk om det radioaktiva nedfallet även nått den lilla avtagsvägen till industriområdet?

Det hade det - såväl som till barnens dagis. Samhället var nämligen ett av många hårt drabbade.

Sommaren fylldes av oro och hösten blev vidrigt grå - härliga helger ute med barnen med skogspromenader och svampplockning kändes inte som ett löfte, utan som det hot det i verkligheten var.

Kantarellerna Berget lämnade in för provtagning låg högt över alla gränsvärden. Så såg det ut höst efter höst.

Det var en vidrig tid.

Jag vet inte om det regnade denna Tjernobylhelg 1986 på den kvartett som nu gett grönt ljus för kärnkraft . Statsministern var en 21-årig ungmoderat som snart skulle rycka åt sig ordförandeposten i MUF och som sådan, givetvis kärnkraftsentusiast. Då bankman i Täby och masken som miljömedveten nymoderat arbetarepartist var inte ens påtänkt.

Utbildningsministern var 24 år och nybliven officer. Som sådan förmedlade han säkert samma direktiv som Berget fick vid risken för radioaktivt nedfall när han gjorde lunmpen många år tidigare - Borsta av med grankvistar!

Socialministern däremot deltog med liv och lust i kampanjerna mot kärnkraften vilket den utmärkta bloggen Kildén & Åsman ger en härlig insiderbeskrivning av. Numera har även den fd KDU:aren inkasserat de trettio silverpenningarna.

Slutligen den som fällde avgörandet; näringsministern som 1986 som 31-åring satt som ersättare i sociala nämnden i Robertsfors. Mänskligheten skulle må bättre om hon behållit den posten. Hennes argument för sitt lappkast, påminner om mannen som på tal om en människoätande tiger yttrade:

- Naturligtvis måste vi ta livet av den farliga besten men just nu är den i bedrövlig kondition. Låt oss därför första göda den och se till att laga dess trasiga tänder. Sedan när den vuxit sig stark och frisk, kan vi nog göra oss av med den!

Dessa fyra ministrar har förutom att strunta i demokratiska folkomröstningar och mängder med beslut - nu släppt in den kärnkraftslobby som aldrig accepterat folkets beslut utan som i trettio år obstruerat varje steg bort från kärnkraftssamhället. Så fungerar marknadsekonomin och så odemokratiskt den lilla men mycket mäktiga finansminoriteten.

Det kommer självfallet att åter komma en mörk dag då ett nytt förödande läckage, ett nytt radioaktivt regn, en ny härdsmälta kommer att drabba människor på väg till sitt jobb, till dagis eller ute i svampskogen.

Ansvariga för att ånyo öka riskerna för detta ligger odiskutabelt på de fyra partiledarna. De är de som i framtiden med nervösa blickar ska möta oroliga medborgare och drev av journalister, samtidigt som de mumlar om det tragiska att det osannolika ånyo blivit sannolikt.

Överdriver Berget hoten?

Inte alls - den kärnkraft som nu med ministerstyre släpps lös - förstörde med sitt nedfall år av mina, mina barns, grannars, vänners och även mina ovänners somrar och höstar - det räcker för ett nej.

Tyvärr finns även inom arbetarrörelsen de som gärna vill gå kärnkraftslobbyn till mötes. I första hand facktopparna inom Metall och Pappers. De påstår sig göra det "i sysselsättningens namn".

Istället för att använda fackföreningarnas medlemmar och styrka och agera idag när 17 000 jobb försvinner i månaden, hoppas dessa facktoppar på kärnkraften.

Det är ynkligt och patetiskt.

Istället spelar de rollen av en kil som Alliansen slår in i oppositionen.