Fursten

En gång i tiden ansågs det modernt att köpa människor och ha dem som slavar för alla tänkbara göromål. Likaså ansågs det högst rimligt att några ärvde hela riken med undersåtar och egendomar.

Idag ser de flesta detta som barbari.

Samtidigt har vi en regering som försvarar en så omodern ordning som att en minoritet kan köpa andras arbete för lägsta möjliga ersättning och dessutom bestämma när dessa ska arbeta, om de ska få arbeta, vad de ska producera och under vilka förhållanden.

Samma regering anser dessutom att de är dessa arbetskraftsköpare som ansvarar för att varor över huvud taget produceras. Längst går näringsministern som stick i stäv med all opinion, försvarar de orimliga bonussystemen. Det är åtminstone lika sanslöst som när kungamakten en gång i tiden fördelade jordegendomar och slott åt svenska adelsmän för deras plundringar i Europa

Förr trodde mången på det blå blodets mystiska egenskaper, numera litar ministrar på den omoderne entrepenörens besynnerliga förmåga att skapa ur tomma intet.

Man undra vad näringsministern har emot arbetare och deras kunnade och yrkesskicklighet? De utgör ju trots alla tjatiga hyllningar till småföretagaren/entrepenören de viktigaste delarna i företagen. Utan dem stannar produktionen och i förlängningen klappar som vi ser - företagen samman.

Berget undrar; vari ligger det moderna i att äga mäniskors arbetskraft och att ärva företag och makt likt medeltida furstar? Vi lever på 2000-talet men har ägarformer, förmögenhetsklyftor som snarast påminner om feodalismen. Världen klarade sig utmärkt utan adeln - överklassen med sin omoderna marknadsekonomi är lika överflödig.

Att inte välja att kontrollera ekonomin i denna tid, är onekligen mycket efterblivet - varför låta just den lyda under samma minoritetslagar som för de medeltida finansherrarna i Venedig?

Kanske näringsministern snart även föreslår att hela den politiska makten överlämnas åt en furste också?