... och när började italienska skolbarn lära sig engelska ...

Stålar och överklass går först när det gäller boende, strax därefter kommer den övre medelklassen trippande. Arbetare (infödda eller utlandsfödda) får de bostäder de har råd med och på nedersta trappsteget står flyktingarna. Helt utanför (vilket ofta glöms bort ) - de hemlösas skara (som bara ökar i utanförskapets Sverige).

Denna segregering gillas i högsta grad av borgerligheten. När det är politiskt möjligt, genomför dess regering åtgärder som på sikt helt ska separera människor, från friskolan till graven. Så starkt är nämligen överklassens hat mot underklassen.

När Berget för länge sedan började grundskolan, placerades ungdom från olika stadsdelar i samma klass. Man kan säga att alla skolelever “tvingades” dela klass. I klassrummet hamnade direktörsbarnen från Strandvägen tillsammans med hyreskasernernas Riksbyggebarn och barnen från “Slummen”. Senare integrerades även ungar “från landet” i klassen. Det var en ytterst insiktsfull (s)-politik, (definitivt inte utan rader av problem) som gav ungdomar nya insikter i varandras olika världar. Dessutom fanns plats för många möten.

Utbildningspolitiken började förändras från ett stenhårt klassegregerat Sverige till det mycket avancerade utbildningssverige på 1950- och 60-talen. Berget rekomenderar Göran Häggs utomordentliga bok “Välfärdsåren” som visar på förändringarna decennium för decennium.

Några små detaljer som visar på förändringens vindar för dåtidens elever; fria läroböcker, slopad plågsam studentexamen och gigantiska byggen av nya skollokaler.

Det var verkligen inte kattskit!

En till liten detalj - kring 1960 var nästan hela det uppväxande släktet tvåspråkigt vilket kan jämföras med exempelvis Italien där engelska infördes först på 2000-talet!

Att klassamhället fortfarande existerade och att lärarkåren då som nu fortfarande är i huvudsak borgerlig, förändrar inte heller bilden av en utbildning på väg åt ett helt annat håll än dagens skola under den pladdrande majorens ledning.

Berget är av flera skäl för en statlig för-, grund- och gymnasieskola - men kanske främst för att spjärna mot den avskyvärda segregeringen.

En svensk segregerings- och apartheidpolitik tillåter faktiskt rektorer eller ekonomiska lycksökare att glida fram som pirater och kapa kommunala skolor i profiterande syfte mot elevers, lärares och föräldrars vilja.