La primavera & Medicis hämnd

Du har säkert betraktat La primavera någon gång, Sandro Botticellis
vackra målning av vårens ankomst.
Verket var färdigt år 1478 och vi kan lätt utifrån konstverket
lockas att tro att Botticelli såg ned över ett harmoniskt Florens.
Inget kan vara mer felaktigt.
Florens hade härjats av pesten och just denna vår äger en fasansfull
våldsorgie rum i stadens mitt. En av de ledande i familjen Medici; Giuliano mördas i Florens fantastiska katedral under påskmässan och hans bror Lorenzo skadas.
Den omfattande sammansvärjningen som leds av familjen Medicis politiska rivaler; familjen Pazzi, misslyckas dock med maktövertagandet och istället startar Medicis en hämndens terror som är mer omfattande än alla sentida samlade våldsscener i Gudfadern I, II och III.
Samtliga Pazzianhängare som familjen Medici anser deltagit i sammansvärjningen infångas och dagligen kastas offren nakna ut från stadens torn mot de öppna torgens gatstenar. Andra hängs i fönsterposterna i Palazzo Vecchio.

Ett upprört Florens deltar i eller bevittnar terrorn. Så även den målande Botticelli.
Som en följd av katedralmordet och hämndaktionerna utbryter dessutom ett krig och pesten återvänder.
Hur kunde Botticelli skapa La primavera under så vidriga
förhållanden?
Tre svar är tänkbara. Botticelli struntade i allt utom sina
målningar. Mycket möjligt. Eller så var Botticelli en fursteslickare och brydde sig inte om vad herrarna gjorde. Troligt, han var kontrakterad av Medicis.
Eller så är förklaringen att han lyckas skapa något underbart trots död, pest och krig denna blodiga vår i Florens.
Kanske alla tre förklaringarna är rimliga även om Berget lutar åt den
sistnämnda.
Det brukar vara lättare att förstå att en författare eller en musiker kan skapa vackra poem eller sånger trots att de befinner sig i dödsläger eller skyttegravar.
Det är svårare att se Botticelli måla vårvinden som blåser varma
pustar mot de unga dansande, samtidigt som de sammansvurna Pazzis kastas ut från stadens torn och tinnar.
På samma sätt har vi svårt att föreställa oss hur någon målar en
akvarell över havet längs Gazaremsan. Berget hoppas att fanns en palestinsk Botticelli under bombattackerna.