torsdag 12 februari 2009

Det är skillnad på folk ...

Är det inte märkligt hur så fullständigt olika två människor kan bete sig.
I DN läser Berget att läkarna på rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall bara arbetar två dagar i veckan men får betalt för heltid. Sålunda kan de med sina två-dagarsveckor få dubbla löner. En av läkarna Erik Söderberg, menar att det inte är bra att läkarna vistas i miljön för länge utan rekreation.
Detsamma gäller dock inte för sjuksköterskor och vårdare. De verkar inte riskera att bli "psykiskt deformerade" som läkarna. Inga kortveckor och dubbla löner - här gäller full tid.

- Jag tror att de flesta är ganska till freds med hur vi ordnat arbetschemat, tror samme läkare.

På liknande sätt resonererar överklass och högre medelklass i stort ; minoriteter bör
på toppen av sina höga löner och sociala status dessutom få speciella privilegier .

Och de ser det som fullständigt självklart att majoriteten ska jobba under helt andra villkor.

Kanske ska dessutom majoriteten hålla käften och vara nöjd.

Något åt det hållet antyder nästa artikel i dagens DN.

Köksbiträdet Christina Olsson ifrågasatte i insändare hel- och halvfabrikatsmaten till de gamla i Ludvika. Resultatet blev att hon av cheferna uppmanades att sluta skriva i tidningen och dessutom kallades hon till möte med kommunchefen och fick där höra att hon var en "jävla gnällkärring".

Tre år efter detta har hon nu fått en ursäkt och 15 000 kr som hon skänkt till kyrkan. - Pengarna vill jag inte ha, säger hon till DN. Det viktigaste är att hon har fått veta att hon har rätt att kritisera sin arbetsgivare. - Jag är en sådan människa att jag inte kan tiga när något känns fel.

Respekt, tycker Berget.

Slutligen noteras i samma tidning att den omskrivna moderaten Axén Olin lämnar politiken. - Politiken har blivit för hård, säger hon. Då syftar hon inte på den effekt det egna partiets politik har haft mot landets löntagare, utan mer på temperaturen i det egna partiet. Nåja, så besviken behöver hon inte vara, enligt DN så får hon 40 000 kr i borgarrådspension till 65 års ålder för sin misslyckade karriär i politiken.

Några mindre artiklar i en tidning - om läkare med specialprivilegier, om ett misslyckat borgarråd med pensionförmåner och - tack och lov för ens tilltro till mänskligheten; om det modiga,
empatiska och generösa köksbiträdet Christina Olsson i Ludvika.

Det är onekligen skillnad på folk.


1 kommentar:

  1. Vilken viktig text, skulle vilja kopiera den och anslå den ÖVERALLT. Skitbra!

    SvaraRadera