En trippel

Imorgon begravs Ingo. Berget lyssnar på radion och hör på Anneli Hulthén (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Hon anser det vara "självklart" att begravningen ska sändas i SVT, det är ju en "nationell" händelse. Hon hinner dessutom även sprida lite 08-gnäll " Jag är helt övertygad om att hade han begravts i en kyrka i Stockholm, så hade det sänts i tv.". SVT:s Jan Axelsson försvarar sig med rimliga argument.

Varför ska nu kändisars begravningar (oavsett deras storhet i ringen, på scenen eller var de nu än har agerat) göras till statsangelägenheter?

Det mest pinsamma i affären är dock Anneli Hulthéns roll. Det finns sannerligen frågor av stor nationell dignitet där Hulthén kan slå näven i bordet (De omfattande varslen på Volvo till exempel). Istället väljer hon en småaktig regional populism och att skälla på SVT. Vi som inte bor i någon av metropolerna finner det hela ytterst larvigt.



Den avslutade sopstrejken startade mängder av diskussioner. På bara några dygn kunde detta arbete tydliggöras - när arbetet inte görs så syns det.

"Sopstrejken eldar på lärarkåren" löd rubriken häromdagen och Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner intervjuades. Tyvärr handlade det inte om att lärarna borde följa arbetarnas exempel och ta strid - istället kretsade det kring temat "Hur kan sophämtare tjäna mer än lärare?".
Fjelkner pekade korrekt på flera negativa faktorer; att den individuella lönesättningen inte lett till höjda löner, att Alliansens tal om att satsa på läraryrket bara är tomma ord och att friskolorna har lägre lärarlöner än de kommunala.

Och?

Lärarfackens ledningar har ju arbetat just för individuell lönesättning, ställt sig neutrala till Alliansen och accepterat friskolekaoset. Skärskåda denna misslyckade politik istället för att betrakta det som en självklarhet att varje lärare ska ha högre lön än varje sophämtare.

Lärarna är värda rejäla lönelyft (i synnerhet de som arbetar i där barnen har det som svårast).



Till sist - den lilla solstrålen på DN:s ledaravdelning; Hanne Kjöller som tror att den vagt definierade "68-generationen" gillar misshandlande AFA-aktivister. Kjöller tror att 68-generationen nickar gillande och säger "såå trevligt med ungdomligt politiskt engagemang". Vilket skitprat menar Berget, istället säger vi "Så urbota dumt, engagemang kräver tålamod, ödmjukhet, öppenhet och viljan att vara en i ett stort kollektiv".

Kjöller må kanske till viss del ursäktas för sin vandringssägen om 68 - hon var bara tre år vid tillfället.

Vi som föraktfullt kallas 68:or är nu till största delen, pensionärer och mycket kloka.

Samma Kjöller rasar idag i DN, mot journalister som ställer 15-åringen som sa nöff-nöff mot de avslöjade poliserna från Rosengård.

"Hur kan det vara ett journalistisk uppdrag att fördumma debatten? Varför inte lyfta fram det som i detta fall är den avgörande skillnaden? Att grisomdömet riktades direkt mot en person, att de andra förklenande och rasistiskt laddade omdömena yttrades mellan poliser och rörde icke-närvarande tredje person. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara polis. Men det är en mänsklig rättighet att i ett slutet sällskap få säga nästan vad man vill."

Så gör ledarskribenten polisen till ett "slutet sällskap". Varför inte fortsätta att göra gruppen officerare, domare till lika slutna sällskap ... Låt dem som så önskar, vräka ur sig fördomar och hota det är ju en mänsklig rättighet - det rör ju dessutom bara "icke-närvarande tredje person" .

Människor som är tillsatta för att i värsta fall använda våld mot medborgare, internera och döma dem, har en enorm makt - desto större anledning att allmänheten håller ögon och öron öppna.

Att prata skit och hota är minsann ingen mänsklig rättighet - i synnerhet inte för "allmänhetens tjänare."