fredag 20 februari 2009

Mardröm del II.

Under slutet av 1920-talet kallades rektorer från Bauhaus-skolan gång på gång till myndigheterna för förhör. Först kallades rektor Valter Gropius till den konservativa delstatsregeringen, senare skälldes rektor Hannes Meyer ut för studenternas "omoraliska leverne" och till sist ställde nazisterna ultimatum till rektor Mies van der Rohe: rensa ut socialister, utlänningar, judar och provokativa elever från skolan - annars stängs skolan!

Och 1933 stängde de nazisterna skolan.

Idag är Bauhaus högsta mode inom design. Varje AD, bildkreatör och reklambyrå förväntas åtminstone kunna "namedroppa" någon Bauhausartist; Kandinsky, Feininger, Klee osv

Just nu diskuteras två elevarbeten med hetta och engagemang. Debatten är inte marginell utan griper verkligen in i den offentliga debatten, nästan i lika hög grad som bilkrisen. En rad borgare ser onekligen frågan som en möjligt röstfiskevapen efter fiaskot med den licensskolkande Stegö Chiló.

Sedan Alliansens arbetslinje ömkligen havererat i marknadsekonomins globala kris, letar de ingående partiledarna efter nya opinionskort. Uppenbarligen har man funnit dem i nypopulism. Minister ett spelar ut främlingsfientligheten, minister två genomför en kärnkraftskupp och kulturministern leker polis i Konstfacksfrågan.

Destruktion är en term som används
i konstdebatten över vissa konstverk, till exempel om graffitikonstnären NUG:s video.

Den verkliga destruktionen genomförs på annan plats.


Intet är nytt. Låna eller köp boken Övergivna platser av Jan Jörnmark eller När tiden byter fot: En resa genom det västsvenska rostbältet av Örjan Nyström/Tommy Ygielski. Skåda destruktion på högsta nivå av bygder, fabriker, bostäder och samlingsplatser för hundratusentals människor.

Berget bilade en gång från norr. Vid Sandö sprängdes just fabriksskorstenen vid Svanö. I Svartvik utanför Sundsvall gapade hål i fabrikerna sedan ägarna rivit ut allt av värde och lämnat giftunnor och städning åt kommunen osv osv

Destruktörerna - marknadskrafterna lämnade resterna av det det som tidigare gett vinst och drog till mer profitrika platser.

Vägg i vägg med den inkompetenta moderata kulturministern och hennes fotsoldater i utbildningsutskottet, huserar en näringsminister som gladeligen åser destruktionen av arbetsplatser och hela samhällen..

Destruktören nu som då, heter marknadsekonomi. Denna hyllas av de borgerliga ministrarna som inte ens skulle våga drömma om att skicka en endaste liten konstapel mot marodörerna, men gärna kallar på rektor för ett elevarbete.

Hyckleri!

Faller bilindustrin i västsverige lär landet få skåda en destruktion som gör att det västsvenska skrotbältet förefaller minimalt.

Om detta bryr sig inte kulturpoliserna - de jagar elever och hoppas på röststöd från räddhågsen småborgerlighet.

Berget skulle gärna vilja lämna en bukett blommor till kulturpoliserna; Det får bli Helen Chadwick's fantastiska "Pissflowers".



3 kommentarer:

  1. Mån tro de är rädda för att detta ska sprida sig, och starta riktigt ordentliga konstnärliga provokationer??? Om de inte stämmer i bäcken nu kanske datakunniga konstfackelever framöver får för sig att hacka finanshajarnas konton. Kanske skrapa lite från de höjdardirektörer som höjt sina löner så oerhört mycket på senare år (till 50 gånger mer än en industriarbetare, samtidigt som de betalar allt mindre i skatt) med någon slags Pirate Bay-på-modet-motivering om att teknikutvecklingen inte går att stå emot. Ger tekniken en rätt att plocka musik, poesi, filmer, bilder ... bara för att de är lättåtkomliga så borde väl detsamma gälla slantar också.
    Lite Robin Hood-anda vore förmodligen också rätt provokativt nu när vårt välfärdssystem inte längre vill kännas vid sådana tankegångar. Pengarna skulle konstfackstudenterna kunna ge till de som fått minst, de som trots svår sjukdom inte längre får ersättning från försäkringskassan – och till en hel del konstnärer också kan tänka!

    Jag funderar också på hur det kommer bli sedan, på platser som Trollhättan som för ett antal år sedan (vill jag minnas) hade stora problem med nynazism och främlingsfientlighet. Hur blir det om arbetslösheten rusar i höjden. Kommer politiker om fem år ångra allt de inte gör nu, att de verkligen inte satsar mer på jobb. Se på offentliga sektorn som det sparats på, personalminskningar ideligen, i vården, skolan ... Som min lilla kille som går i 2:an i en klass med 32 elever (så var det i 1:an och 6:års också) och nu ska de bli 33 stycken.

    En tanke till: Forum för levande historia har numera inte enbart förintelsen på sitt bord, utan också kommunismens brott. Gott så. Brott ska fram i ljuset, särskilt sådana stora systematiska övergrepp. Men kapitalismen då!? Ut i ljuset med denna förödande livsfarliga "ism".

    SvaraRadera
  2. Tack Maria för dina tankar.

    Tyvärr verkar Robin Hood-identifieringen idag mer betyda; "att ta från de rika och ge till sig själv. Vid närmare eftertanke går det även bra att sno från fattiga.". Herrarna bakom Pirate Bay borde ha denna devis broderad på sin svarta fana med tanke på deras solkiga bakgrund.

    http://www.dn.se/kultur-noje/starka-asikter-och-stora-skulder-1.803170

    Själv gillar jag den tekniska möjligheten som inom en mycket snar framtid ger så gott som varje människa möjlighet att bära med en gigantisk kulturskatt i en simpel mediaspelare. Det slog mig när jag imorse läste om barn i Rwanda som vid en vägkant surfade på sina hundra-dollars-datorer.

    För första gången i historien skulle fattiga över hela världen kunna få tillgång till det som alltid varit de rikas exklusiva rätt (och i viss mån oss andra i väst tack vare folkbibliotek, muséer och offentlig kulturverksamhet).

    Endast några detaljer återstår.

    Den privata äganderätten (som ger bild-, musik-, fotorättigheter till stora syndikat eller uppblåsta miljardärer. Socialicera förmögenheterna och kollektivisera kulturen!

    Kulturarbetarnas villkor, vad ske de leva av om deras verk blir tillgängliga för alla? Varför inte en kulturarbetarlön (Motsvarande varför inte en kvalificerad industriarbetarlön)

    Två enkla punkter som det vore en fröjd att höra kulturstudenter (eller dagens kulturarbetare) slåss för.

    SvaraRadera