Grumlad glädje

Berget lämnar tillbaka en bok på biblioteket och återvänder hem med nio - köpta för några tior. Det är utgallring, magasin och hyllor töms. Nytt ska in och så måste det sparas.

Här kittlas fyndnerven; Ivar Lo, Blanche, Jersild, Moberg, Ahlin, Rådström ... för några hundralappar skulle Berget kunna gå hem med 50-60 böcker av högsta kvalitet både till innehåll och form.

Samtidigt innebär det faktiskt, att denna litteratur privatiseras. Hyllorna kommer att ha otäcka luckor och i synnerhet verkar arbetarlitteraturen drabbas. Och vad ska in? Självfallet många nya och bra böcker - bibliotekarierna gör vad de kan för att garantera bästa kvalitet från barnböcker till smallyrik (så långt nu budgeten räcker).

Men Berget ser också hur femtioelva nya deckardebutanter kickar ut större delen av de svenska proletärförfattarna. Hur det vitala 1960- och 70-talens författaruppror i bästa fall magasineras, i värsta fall slängs - bekräfta dig själv-litteraturen och designtrams modell pretto, armbågar sig in.

En av bibliotekarierna uttrycker dilemmat: När alla dessa böcker försvinner så är det fjärrlån som gäller men besökarna kan inte längre gå runt och hitta dem i hyllorna.

Berget minns att det var just så, efter timmar med huvudet på sned på jakt efter något läsvärt, som böcker som Lyckan, Passionerna och Socialisten öppnade ögonen för den svenska arbetarlitteraturen.

När Berget slår upp "Lögnhalsarna" av Ivar Lo, en passande bok i denna bonusexcessernas tid kommer tanken:

Kanske är det dags att som i arbetarrörelsens barndom, på nytt organisera boklådor för att försvara litteraturen.