Montören och ministern

Berget lyssnar till en kvinnlig montör på Volvo i Köping som tillsammans med närmare hundratals andra nu förlorar sina arbeten. Hennes ord känns bekanta från industri efter industri - inga lediga jobb, dålig a-kassa, raserad ekonomi och så det som berörde mest: – Var ska man bo?

Som så ofta så drabbas kvinnorna hårdast. Satsningar på jämställdhet förstörs på alla privata företag och inom den offentliga sektorn där varje månad närmare 20 000 varslas.

Så läser Berget dagens DN där näringsministern under rubriken "Så ska kvinnor ta plats i styrelserna" koketterar med sin variant av kvinnokamp. Här satsar regeringen i projektet Styrelsekraft på utbildningscheckar och mentorer för att peta in kvinnor i privata börsföretagen.

Ja, näringsministern kan onekligen prioritera.

Att tiotusentals sparkade kvinnor helt lämnas åt sina öden, ignorerar denna ytterst omeriterade minister - hon agerar fortfarande som om hon vore vd i ett litet hushållningssällskap.

När en kompetent och erfaren kvinnlig montör i bilindustrin på grund av varslen år 2009 frågar - Var ska man bo? - borde det dåna som från en kyrkklocka i näringsministerns huvud.

Men icke - istället påpekar Olofsson att hennes lilla "Styrelsekraft" inte ens drivs av jämställdhetsskäl utan av tillväxtskäl:

– Tittar man på fordonsindustrin så tror jag inte att det hade sett likadant ut om det satt fler kvinnor i styrelserna. Då skulle de nog ha legat längre fram när det gäller miljöbilar exempelvis.

Naivt - så det riktigt skriker!

SEB:s VD Annika Falkengren har väl inte inneburit en hygglig bank med hög moral och Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist har ju inga problem med traditionell svågerpolitik.

Näringsministern själv är ju själv ett konkret bevis på inkompetens.

Det handlar om vilkas intressen kvinnan (eller mannen) i maktställning representerar.

Sparka ministern - tillsätt den kvinnliga montören i Köping istället!