Ena dagen läser vi om SEB:s VD Annika Falkengren och hennes lönepiruetter.
Hmmm, plocka bort kritiserad bonus och smussla in en dold löneförhöjning på två miljoner. Nästa dag, vice vd Ingvar Skeberg på AMF Pension. Hmm, flytta pensionssparandet innan värdet på spararnas pensionskapital skrivs ned. Och nästa dag Skebergs polare; VD Christer Elmhagen, flytta 33 miljoner till en räntefond. Hmmm, AMF har alltså betalat ut 104 miljoner till denne man.
Och så idag i E24:
Bankerna är de enda vinnarna på premiepensionssystemet. Trots dålig förvaltning har fondbolagen hämtat hem runt åtta miljarder kronor sedan starten. Spararna har däremot förlorat 33 miljarder kronor.
Suck!
Vi människor kan reagera på två sätt. Efter att ha sagt "Fy fan" om Falkegrens tilltag, "Nej, nu jäklar" om Skeberg och "Nu får det vara nog" om Elmehagen - tappar de flesta orken att reagera - så när nästa direktör med syltsnattarbeteende avslöjas - gitter vi inte komma med ens en svordom. Alternativet vore hjärtattack eller ett slaganfall.
Dessa gigantiska svindlerier måste bemötas med politiska åtgärder
Regeringen inser hur impopulära bonusmissbrukarna är och figurer som Borg och Reinfeldt kritiserar populistiskt moralen hos direktörer och förvaltare. Men extremt orättvis lönesättning är en grundval i de marknadskrafter dessa herrar vill låta ha fritt spelrum.
Personen som innehar näringsministerposten, förespråkar bonusar men försöker vinna poäng genom att ansluta sig till oppositionens förslag på frysta löner för riksdagens ledamöter (vilket hennes alliansbröder är emot).
Oppositionen säger nej till bonusar (åtminstone de som media skriver om. Att LO:s representanter under lång tid, hållit käft inför sina medlemmar om Elmhagens 100-miljonersinkomster, är ytterst graverande).
Berget har ett enkelt, rakt förslag - en tydlig linje för oppositionen:
Inga människa i detta land ska ha en lön som överstiger 54 500 kronor/månaden, vilket motsvarar landets högsta post - riksdagsledamotens!
Direktörer, fondförvaltare, PR-konsulter - några av dem som fått stå med brallorna nere under den senaste tiden - ni är inte värda en krona över detta belopp! Att vi idag betalar utbildningsminister Majoren över 100 000 kr i månaden är ju bara det, ett skämt.
Och självfallet - inga bonusar - över huvud taget.
Och resten av pengarna - ja, överför dem till statskassan för i första hand vård, utbildning och omsorg.
Inlägg
Bra förslag Berget!
SvaraRaderaDå kanske alla som övervärderar sig själva, sitt arbete eller sin betydelse (eller låter sig övervärderas) upptäcker något mycket mer eftersträvansvärt än att ha så mycket pengar att man kan vältra sig i dem (på andras bekostnad): nämligen värdighet!
Inte att tro sig betinga ett högre värde som människa än de flesta andra eller få höga värden i bonusar, löner, utdelningar – utan att få chansen att bli en människa med värdighet.
Jag tänkte på det när jag läste understreckaren i SvD idag om glamour, om hur det blivit så eftersträvansvärt i allt, medan ett ord som solidaritet nästan försvunnit.
Lite guldkant och glamour i små doser är väl okej, men att försöka roffa åt sig guldkant i allt, bada i pengar som en känd Anka i sin stora pengabinge, det går bort.
Solidaritet, jämlikhet och rättvisa är däremot A och O om ett samhälle ska ha en chans att vara en verklig demokrati.
Maria, jag gillar det ordet; "värdighet" - det påminner om min morfars välskötta skor, hans rensade rabatter, förstamaj med prydlig kavaj och stolthet över ett samhälle som han var med och byggde upp.
SvaraRaderaGlamour - nej, jag har inte mycket till övers för detta tidens lösen ofta kombinerat med "feel good" och "tyck om och unna dig själv". Det påminner snarare om gamla fullt fungerande lägenheter där allt genuint rivits ut och ersatts med mäklarbilagornas döda inredningar med marmorplattor, golvvärme, köksöar ... Glamour = kaxighet för allt man lyckats konsumera.