måndag 6 april 2009

Som ett källvatten klart

Nyss lyssnade Berget på en jagad LO-ordförande som efter det att förbundsstyrelsen nu ställt sig bakom henne, talade om nya arbetsuppgifter, om att sovra bland styrelseuppdragen, om att vara ute bland medlemmarna, om att anknyta till den tidiga arbetarrörelsens sätt att fungera.

– Vi ska vara en motkraft när det gäller den lönefientliga politik som just nu förs. Vi måste se till så att medlemmarna känner att deras organisation är med dem.

- Jag kommer i mitt första majtal ge röst åt det som medlemmarna vill att jag ska säga. Och vill medlemmarna att jag ska kritisera höga löner och ökade klyftor, vilket jag tror att de gör, så kommer jag att göra det.

Tomma ord - kanske det, framtiden får utvisa. Men för att anknyta till pionjärtiden.

Vad är ekonomi?
En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukterna av underklassens arbete.

Vad kallas frukten av underklassens arbete?
Kapital.

Kan kapital existera utan arbete?
Nej! Därför skulle kapitalet vara arbetets slav och icke tvärtom. Ekonomisterna av överklassen säga nog att kapital är samlat arbete, men aktar sig noga för att säga vems arbete som är samlat. De låta oss förstå att det är kapitalistens.

Så här befriande klart och enkelt talade August Strindberg år 1884 i sin Liten katekes för underklassen.

Så borde i dessa krisens tider en LO-ordförande tala vara sig hon heter Wedin, Thörn eller Niia. Så borde en förbundsordförande låta vare sig han heter Löfven, Tilly eller Rudén.

När det socialdemokratiska arbetarepartiet bildades fem år efter Strindbergs katekes - fanns representanter med lika tydliga röster och med en klar politik för de arbetande klasserna. Knappt ett decennium senare skapas LO baserat på arbetarnas erfarenheter i direkta strider mot arbetsgivarna.

Det vi fram till idag tvingats bevittna har varit ett ömkligt skådespel där dagens ledning för arbetarrörelsen skämt ut sig.

Gick det skulle Berget väcka både Strindberg, Axel Danielsson, August Palm och Kata Dalström till liv - så de kunde lugga sina efterträdare.

Tyvärr är detta ogörligt men LO:s nära två miljoner medlemmar får se till att hålla ögonen på både ordföranden och förbundsordförandena så att de håller Wedins nya löfte:

– Vi ska vara en motkraft när det gäller den lönefientliga politik som just nu förs. Vi måste se till så att medlemmarna känner att deras organisation är med dem.

3 kommentarer:

  1. Nu går skam på torra land !

    Medlemmarna måste gå samman och diskutera möjligheterna att avsätta/byta ut sina förbundsordförande för hela högen är ju KORRUPTA ! Dom uttalar sitt stöd till Vanja-Korrupt ! Det är ju inte klokt alltihop ! Vad är detta ?

    Hela LO och Fack-farsen är ju korrumperade, nä det är snart dags att packa sin väska och flytta från Sverige, det blir bara värre och värre,det finns ingen framtid eller framtidstro kvar, fy…..
    Stackars våra barn som ska växa upp i detta land, hu….

    SvaraRadera
  2. Mikeh1962, du tar i så du nästan spricker; packa sin väska och flytta från Sverige, ingen framtid eller framtidstro ... så har jag hört skattesmitarmaffia och överklass resonera i hela mitt liv.
    Arbetarrörelsen har mången gång haft ledare som klättrat för högt, glömt var de kommer ifrån och börjat resonera som genomsnittsborgaren.
    Det enda rätta är att stanna och kämpa i varje facklig organisation och byta ut de som svikit. Minns att vi är de många och dom är få men utan fackföreningar kan våra barn verkligen se framtiden an med stor oro.

    SvaraRadera
  3. Det finns en fara med makt för alla, inte bara för de som alltid haft den av födsel eller av pengar och namn sedan generationer tillbaka utan också för folkliga ledare som kommer från gräsrötterna, från små förhållanden osv, och det är att makt har så lätt att korrumpera. Det är lätt att förlora fotfästet när man befinner sig i en annan omgivning tror jag. Detta är ett demokratiproblem som vi måste jobba vidare med för att stärka demokratin, stärka att representanter inte blir proffspolitiker/fackledare i tid och evighet och tappar sina rötter. Men det är svårt när allt färre kan förena (och vill förena) ett vanligt arbetsliv med att också arbeta fackligt, politiskt till en liten del bara, att hinna med både och. Här måste man titta på strukturer, arbetsvillkor mm tror jag.
    Hur vår demokrati är uppbyggd har vi alla ett ansvar för. Man kan inte bara dra när det inte passar. Och frågan är väl vart man kan dra där det är bättre (mer demokratiskt, mer jämställt, mindre korrupt ...)

    SvaraRadera