Graffiti, provokationer på Liljeholmsbron och futurismen

På fredag är det 100 år sedan Tommaso Marinetti publicerade ett av den moderna konstens mest berömda manifest "Futurismen".

Kanske borde kulturministern och det ängsliga kultursverige, påminnas om manifestets ord i dessa tider av hysteri kring graffitikonstnären NUG:s tilltag och sistaårseleven Anna Odell som spelade psyksjuk på Liljeholmsbron.

Futurismen kommer säkerligen att hyllas under den närmsta tiden i konstkrönikor i radio och på TV. Kanske till och med Adelsohn Liljeroth tänkt kokettera med några fraser vid något vernisage. Berget föreslår följande från Marinettis manifest:

• Vi vill förhärliga den aggressiva rörelsen, den febriga sömnlösheten, språnget, saltomortalen, örfilen och smockan.

• Vi vill förhärliga kriget - världens enda hygien - militarismen, patriotismen, anarkistens destruktiva handling, de sköna idéer för vilka man dör samt föraktet för kvinnan.

• Vi vill förstöra museerna, biblioteken, akademier, av alla slag och bekämpa moralism, feminism och varje opportunistisk eller utilitarisk feghet.

• Vår avsikt är att befria detta land från dess stinkande kallbrand av professorer, arkeologer, ciceroner och antikvitetshandlare.

Räcker inte dessa provokationer kan tilläggas att futuristerna även högljutt krävde ett avskaffande av kyrkan och äktenskapet samt nationalisering av jord och gruvor.

Futuristerna nöjde sig nu inte med ord: de slogs med karbinjärer och poliser, de hotade vernisagebesökare, orsakade upplopp och hamnade i fängelse.

Idag hyllas deras konst.

Vad skulle månne Adelsohn Liljeroth ha sagt om hon fått möta futuristerna?

Idag är hon rasande:

– Jag vet inte om det här är Konstfacks nya giv. Att elever spelar psyksjuka och sedan det här. Vad blir nästa grej? Att tända på ett hus och se hur brandkåren reagerar? säger Lena Adelsohn Liljeroth

– Jag hade svårt att få luft. Jag blev otroligt provocerad.

De italienska futuristerna gapade, skrek och försvarade sin kombination av ibland hedervärda men oftast mycket märkliga och reaktionära åsikter. Deras historia blev kort och i många avseenden sorglig. Då de var extrema nationalister kastade de sig in i första världskriget för att skapa ett Storitalien. En av de främsta konstnärerna Umberto Boccioni, dog ironiskt nog under en permission av ett fall från en häst och ledaren Marinetti, syltade in sig med Mussolinis fascister.

Provokationen av den italienska borgerligheten upphörde med tiden och Marinetti hamnade till sist i Akademien.

Dagens provokatörer, de två konstnärerna NUG och Odell tiger tyvärr.

- Jag hoppas att det tydligt kommer att framgå varför jag har genomfört iscensättningen på bron när jag visar verket i maj, kommenterar Odell.

- Jag fokuserar mer på energin som frigörs när man utför graffiti, en energi som tar sig uttryck i irrationella linjer och rörelser baserade på instinkt och känsla, skriver NUG.

Det låter inte värre än att det kan hamna under den nya kulturutredningens målsättning:

...att stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att gestalta, bryta mönster och vidga det möjligas rum.

Huruvida installationerna har någon tydligare samhällskritisk grund, återstår att se. Som provokationer känns de som tama upprepningar av provokativ konst för hundra år sedan.

Berget noterar dock att "konstskandalerna" visar upp hyckleriet hos alla upprörda borgerliga politiker.

- Fullständigt oacceptabelt, anser SL:s styrelseordförande Christer G Wennerholm (M). Detta är fullständigt oacceptabelt, för det är inte så att vi på något sätt har ställt en vagn till förfogande. Det här är rakt av ett rent påhopp och vandalism av våra fordon och framför allt en kränkning av våra resenärer.

Det parti han och kulturministern representerar - bedriver i regeringsställning en politik som vandaliserar stora delar av den offentliga sektorn. Bara på en dag lyckas denna regering förstöra större värden än svenska konstnärers samlade provokationer.

Hyckleriet blir makalöst när samma politikers upprördhet är minimal inför finansmarknaden som raserar landets ekonomi.