Drevkarlar - ge f...n i Wanja!

När finansminister Borg uppdagades med att vara den som underlättat bonuslyften och samtidigt låtsades tala hårda ord mot de giriga direktörerna, gnydde det till lite i media. Att hans kollega till näringsminister pratade för bonus ledde bara till några pikanta kommentarer om viss oenighet.

Var befann sig då det omtalade drevet? Var fanns alla kommentatorer som då krävde: "Avgå Borg!" och experterna i TV-soffan med som rynkade pannor undrade "Hur länge kan Maud egentligen sitta kvar?".

De teg, de satt tysta - dresserade att tiga när husse kommenderar.

Idag är det liv i samma gäng. Det är ett stort koppel av tyckare från borgerliga ledarskribenter, moderatbloggare, PR-konsulter, massmediaexperter, kommunikationsrådgivare och en hel hop med journalister som nu alla trivs med att agera drevkarlar mot LO och arbetarrörelsen. I artikel efter artikel, i inslag efter inslag sias om Lundby-Wedins förestående fall. Och var och en har drevkarlarna en våt dröm om att få vara den som fäller LO-ordföranden eller åtminstone kommer med nyheten.

Sicken sorgerlig skara - Ge fan i Wanja Lundby-Wedin!

Låt det stå fullständigt klart - Berget skulle med glädje se att inte bara Lundby-Wedin tvingades avgå, utan dessutom stora delar av LO:s ledning. Den har sedan Alliansregimens valseger visat sig vara fullständigt oförmögen till minsta aktion mot den rasering som pågår av det offentliga samhället. Och Berget skulle gärna se en LO-ordförande som var villig att ta strid för jobben, mot den offentliga nedrustningen och som var beredd att ta ut miljoner löntagare i konflikt för att jaga bort Reinfeldt & co.

Men Berget är nu ingen idealist - faller Lundby-Wedin på grund av det massmediala rycket - ersätts hon bara av en ny Bertil Jonsson - möjligen lönesänkar-Löfven från IF Metall.

Så uselt är tyvärr tillståndet i svensk fackförenings- och arbetarrörelse.

Men det hela handlar om en principfråga: borgerligheten har inte något att göra med hur arbetarrörelsens partier och organisationer organiseras, vilka som väljs till representanter och rörelsens syften och mål. Det är tillräckligt illa att rörelsen idag leds av representanter som förespråkar borgfred, lönesänkningsavtal och att folket ska tiga och vänta till valet 2010. Men - ska Lundby-Wedin ska avsättas så är det en intern fråga för LO:s medlemmar.

Låter man borgerligheten bestämma över hur arbetar- och fackföreningsrörelsen ska skötas, släpper man in fan själv.



Under den stora brittiska gruvarbetarstrejken 1984-1985 använde sig regeringen Thatcher av alla tänkbara sätt för att knäcka gruvarbetarfacket. Nya lagar infördes; identitetskontroller, reseförbud för strejkande gruvarbetare och polisräder i gruvarbetarsamhällena var tionde minut. Snabblagar som stoppade sympatistrejker och solidaritetsåtgärder, böter och fängelse för dem som agerade strejkvakter och till sist beslagtagande av fackföreningarnas ekonomiska tillgångar. Allt ackompanjerades av en makalös hets från megafonerna i massmedia för att avsätta den stridbara gruvarbetarledaren Scargill.

Svensk borgerlighet har samma Thatcherska ambitioner. Därför är det viktigt att hålla rågången klar - borgerligheten har inget med LO att göra! Wanjas eventuella avgång är en angelägenhet för fackföreningens medlemmar - inga andras.

Är det inte typiskt att nedanstående två herrar i AMF Pensions styrelse slipper alla drev:

"Åke Per Urban Bäckström, född 25 maj 1954 i Sollefteå, svensk politiker (m) och ekonom. Efter avbrutna doktorandstudier i nationalekonomi blev Bäckström år 1980 departementssekreterare i dåvarande ekonomidepartementet. Han var efter den borgerliga valförlusten 1982 verksam som chefsekonom för moderaterna under ett år och innehade under andra hälften av 1980-talet samma post hos Aktiespararna. Under Regeringen Carl Bildt utsågs han till statssekreterare i finansdepartementet. Han var senare riksbankschef 1993-2003 och VD för Skandia Liv 2003-2005. Sedan år 2005 är Bäckström VD för Svenskt Näringsliv." (Wikipedia)

"Göran Tunhammar, född 22 december 1946, är landshövding i Skåne län från och med 1 juli 2006. Han var chef för SAF och Svenskt Näringsliv 1990 - 2003 och var aktiv för ett ja i EMU-omröstningen. Bor i Stockholms innerstad med sommarhus på Bjärehalvön. Tunhammar studerade på universitetet i Lund.

Till följd av att han under dramatiska former stoppade en internrevisors granskning av länsstyrelsens personalchef Helena Jellinek i mars 2007 har förtroendet för Tunhammar minskat och i juni 2007 fick han hård kritik av Riksrevisionen för sitt agerande." (Wikipedia)

Drevet respekterar styrelserummens moderata herrar.

Beklämmande.