Ge den girige en stor glänsande kraschan att behänga sig med

I filmen Yrrol är den givna repliken:

– Du hör aldrig på vad jag säger!

Att lyssna på vad någon faktiskt säger är onekligen att föredra än att gissa sig till vad man tror att någon menar. Det här gäller dock knappast när det gäller den pågående bonusdebatten. Här gäller det snarare att lyssna på vad de inblandade inte säger, vad det är de undviker och vad de inte lovar.

Nu talar Berget inte om de som inkasserar dessa bonusar - de är människor helt utan moralisk kompass som faktiskt anser sig förtjänta av miljoner och åter miljoner.

Det handlar snarare om alla som har tävlat i moralisk upprördhet från finansminister Borg till Thomas Östros, ekonomisk-politisk talesman för (S). Under nuvarande opinionstryck är de bägge faktiskt hyfsat eniga:

Borg:

- Jag tycker det är särskilt svårt att motivera prestationsersdättning när verksamheten har förluster.

Östros:

– Jag har mycket svårt att förstå att det ska betalas ut bonusar när man går med förlust.

Och mannen i skuggan; statsministern flikar in:

– Vi har en ekonomisk nedgång och växande arbetslöshet. Då är det stötande för många när en del verkar unna sig mycket stora inkomstökningar som för andra framstår som rena fantasisummor.

Vad är det som herrarna inte säger något om - vad är det de alla tre döljer ?

Med anledning av att Nordeas bolagsstämma igår högaktningsfullt sket i krav på stoppade bonusprogram, undslapp sig styrelseordförande Hans Dalberg i dagens DN (pappersupplagan) en mycket avslöjande kommentar. Koncernledningen har tidigare beslutat att avstå bonus för 2009-2010 och även koncernchefen Christian Clausens bonus på 2 miljoner frös inne.

Nu kommer det finstilta, det som sällan hörs:

– Den kommer att betalas ut vid ett senare tillfälle, sade styrelseordförande Dalberg.

Med andra ord; grisiga bonusprogram är inte trevliga att skylta med i kristider - det sticker ut jäkligt otrevligt när människor som inte orsakat krisen sparkas i tiotusental.

Men - om och när marknadsekonmin repar kraft, vad säger då Borg, Östros och Reinfeldt?

Varje uttalande från borgerlighet såväl som från ledande socialdemokrater om lönesättning i "normala" tider, andas acceptans för både bonus och resultatbaserade löner, trots att just detta belöningssystem är en icke oväsentlig delförklaring till en nuvarande krisen.

Var och en som uttalar kritik mot bonus bör få följdfrågan - är din kritik principiell eller enbart baserad på taktiskt betingad rädsla?

En insändare i gårdagens DN kom med en fyndig idé:

"Skulle Sverige inte kunna återinföra ordensväsendet? Då skulle direktörerna kunna få ordensband och stora glänsande kraschaner att behänga sig med, jämföra storleken på och skryta med. Då skulle de kanske kunna nöja sig med löner som räcker till bara 10-15 sjuksköterskor eller lärare eller vårdbiträden ...."

Instämmer och lägg till det Bergets förslag som borde vara arbetarrörelsens hållning:

Ingen människa är värd eller bör tillåtas tjäna mer än de ledamöter vi valt att styra landet; dvs maximalt 51 200 kronor - inkomster över denna gräns bör rakt in i statskassan för att användas till vård, omsorg, utbildning och andra väsentligheter - inte till privat lyxkonsumtion för ett fåtal.

Den som anser sig värd mer än denna summa, upp med en hand får vi syna dig!

Nej till bonus – i goda såväl som dåliga tider.